Månadsarkiv: februari 2013

Tvetydighet

För några veckor sedan läste jag igenom 37signals korta men innehållsrika bok Getting Real – en bok som jag definivt kan rekommendera. Noterade för övrigt att den är gratis att tanka hem i pdf-format. Som författarna påpekar är boken väldigt rak och bestämd över hur de tycker att saker och ting bör vara. Det är inget jag har problem med när råden de ger är så pass sunda överlag.

En grej som jag verkligen håller med om är deras sågning av funktionella specar. Ni vet, sådana där dokument som beskriver den funktionalitet som ska implementeras av ett gäng utvecklare. Mellan beställare och utvecklare finns det allt som oftast en (eller flera led av) människor som formar ord till meningar där de så gott de förmår försöker formulera vad som behövs för att lösa beställarens problem. Och någonstans på vägen försvinner och/eller förvrids allt som oftast viktiga pusselbitar som utvecklarna behöver för att förstå själva syftet med det som ska utvecklas.

Det finns så många problem med det här upplägget (i synnerhet om utvecklarna är helt bortkopplade från beställaren) men för att hålla någon form av röd tråd nöjer jag mig med att berätta om 37signals tips. De föreslår den eminenta idén att snabbt utveckla användargränssnittet i HTML med stöd för all den interaktion som ingår i kravbilden. Gränssnittet används sedan helt enkelt som spec. I jämförelse med det skrivna språkets tvetydighet har vi här ett tydligt och konkret diskussionsunderlag som kan skickas fram och tillbaka i ledet mellan utvecklare och beställare tills alla är nöjda och glada. Busenkelt!

Enhanced by Zemanta

Vad göra?

Det har nu gått fyra år sedan jag bestämde mig för att starta upp den här bloggen för att dokumentera mina äventyr som forskarstuderande. Sedan dess har mycket förändrats. På det privata planet har jag har blivit pappa två gånger om och föräldraskapet fick mig att omvärdera min arbetssituation. Jag är inte längre den uppvarvade doktoranden som reser jorden runt för att presentera artiklar på konferenser inom ett område som väldigt få människor i världen har något intresse av. Den tiden är förbi och jag saknar den inte. Problemet är bara att syftet med denna blogg och min nya arbetssituation inte funkar särskilt bra tillsammans längre. Vad göra?

Jag har funderat på den frågan lite från och till och har nu kommit fram till en lösning. En ändring är att jag byter språk från engelska till svenska. Tidigare fanns det väl en tanke hos mig att forskningsrelaterade inlägg faktiskt kunde vara av intresse för någon av de få som delade mitt ämnesområde och därför kändes engelska naturligt. Jag ville även träna mig i engelsk skrift så mycket som möjligt för att underlätta det akademiska skrivandet. Inget av det spelar roll längre så jag faller helt enkelt tillbaka på modersmålet.

Nästa naturliga fråga är vad jag ska fylla bloggen med för innehåll? Barnens uppväxt? Nej, även om jag skulle kunna skriva massor om det vill jag försöka hålla kvar vid att skriva om mitt professionella liv. Nu faller det sig så lyckligt att ett av mina stora intressen är systemutveckling och att jag i dagsläget arbetar som systemutvecklare. Det hade varit bedrövligt att behöva skriva om tråkiga saker.

Såhär i efterhand vet jag att jag har fått med mig många goda egenskaper från tiden som doktorand, men den som jag tror att jag gillar bäst är mitt behov av att ifrågasätta. Därför kommer denna blogg hädanefter få bli ett utrymme där jag kan ventilera och skriva ner mina tankar om systemutveckling. Så får det bli.