Månadsarkiv: februari 2015

Japansk trevlig provning

Igår var det åter igen dags för en whiskyprovning i Ingelstads Whiskyvänners regi. Just denna tillställning var lite speciell eftersom det innan själva provningen skulle hållas ett årsmöte. Mötet i sig avverkades föredömligt snabbt och som plåster på såren serverades deltagarna en dram i tidigt skede. Styrelsen omvaldes och det enda beslut värt att nämna är att vi kommer att välja in en sjunde medlem i styrelsen för att inte vara jämt antal vid eventuella omröstningar.

Mötet avslutades och efter en kort paus stod det traditionsenligt sex glas med godsaker framför provningsdeltagarna. En angenäm doft spreds i lokalen och efter en introduktion av ordföranden var det dags att hugga in. Temat för dagen var Japan vilket genomsyrade både starkvarorna och maten som serverades för de som hade beställt det. Ganska snabbt stod det klart för mig att det var hög nivå på det som fanns i glasen; Jonas och Mats hade gjort ett bra jobb med att välja ut vilka sorter som skulle få vara med i kvällens provning.

Kvällens lineup
Kvällens lineup
En bekant och angenäm syn
En bekant och angenäm syn

För mig var det ändå ett av glasen som utmärkte sig och som hade det där lilla extra. Innehållet i detta glas visade sig vara en Togouchi 18 yo. Det smärtade mig hjärta lite att flaskan kostar en slant att köpa, men jag fick i alla fall med mig en samplesflaska hem för ett bra pris. På bilden nedan ser vi även den whisky som serverades vid det inledande årsmötet – en utgåva av Arran 17 yo som klubben fick tag i via Svenska Whiskyförbundet. Nöjd och glad är jag som nu har en av dessa kraftigt limiterade flaskor i min lilla samling.

Ett fint tillskott i samlingen
Ett fint tillskott i samlingen

All in all var kvällen mycket lyckad och klart värd huvudvärken. Var du inte där? Tveka inte att gå med nu med en gång för att få chansen att ta del av vårens nästa trevliga provning. Då är det först till kvarn som gäller och medlemmar får alltid chansen att anmäla sig först.

Undvik dregel i smeten

På min blogg skriver jag av mig om allt möjligt som av en eller annan anledning fastnat i mitt huvud, stort som smått. Det jag tänker ta upp i dagens korta inlägg kan klassas som någonting oerhört smått och vardagligt men likväl oerhört användbart när man bakar chokladbollar med många klåfingriga och otåliga barn. Jag tänker inte ta äran åt mig för idén i sig, den hittade jag på nätet någonstans för ett tag sedan. För att förklara det fiffiga i det hela krävs det att jag redogör för problemet.

Glad i hågen står familjen uppradad framför byttan med smet inför det stora chokladbollsbaket. Alla kastar sig över byttan och de minsta drar sig inte för att smaka, kladda med och lägga tillbaka tuggad smet i byttan. Bollarna blir olika stora beroende på hur mycket smet familjemedlemmen slevar upp. Situationen är som ni förstår (och kanske vet av erfarenhet) mycket konfliktladdad. Finns det inget smartare sätt?

Såklart det gör!

Förbered smeten en stund innan baket. När den är klar klickar du ut den som en lång, ja jag tänker inte skriva ut ordet b*jskorv här så jag väljer att helt enkelt kalla det för en rulle. Rulla sedan ihop bakplåtspappret till något i stil med det som syns i bilden nedan. Därefter är det bara att stoppa in degen i kylskåpet och avvakta någon timme eller så innan den stora familjetillställningen ska börja.

Deg i bakplåtspapper
Deg i bakplåtspapper

När så det är dags för baket tar en vuxen kommandot och skivar upp rullen – eller vad man nu valde att benämna den – i lagom stora bitar som i bilden här nedanför.

Skivad vad-du-nu-vill-kalla-det
Skivad vad-du-nu-vill-kalla-det

Sedan är det bara för familjen att hugga i. Inget kladd, ingen risk för dregel i byttan och chokladbollarna blir garanterat lagom stora. Och viktigast av allt: vi plockar bort en massa moment som kan leda till konflikter.

Bollar utan bråk
Bollar utan bråk

Stort som smått var det ja, idag blev det smått. På gensyn!

Yoga för män

För ett par veckor sedan berättade min fru att yogastudion Veda under en helg skulle anordna något som kallades för ”Yoga för män”. Upplägget var sådant att man som man kunde komma dit på lördag och söndag förmiddag och få en introduktionsworkshop i Ashtanga Vinyasa yoga. När jag läste ”introduktion” blev jag lite kaxig och tänkte att jag minsann har tränat yoga någorlunda regelbundet sedan i somras. Inte för att jag hade testat på just Ashtanga Vinyasa yoga men det kunde väl inte vara så annorlunda mot det jag pysslat med? Behövde jag då verkligen en introduktion?

Det som till slut fick mig att anmäla mig var att jag behövde något för mig själv som inte innefattade konflikthantering med barn.

Nu är det söndag kväll och jag kan såhär i efterhand erkänna att jag i högsta grad var i behov av en introduktion. Vid slutet av lördagens yogapass var mattan hal av svett. I morse hade jag träningsvärk i hela kroppen och innan frukosten intogs svepte jag tre stora glas vatten. Hade de små antydningar till muskler som jag byggt upp under hösten varit en illusion?

Jo, nog är muskelantydningarna där, de hade bara inte utsatts för just Ashtanga Vinyasa yoga. Denna yogaform visade sig vara utmanande för mig i det att man följer en given serie av rörelser som i ett flöde utan någon egentlig möjlighet till återhämtning. Eller jo, downward-facing dog ska ju vara en viloposition för dem som är viga nog att fördela tyngden till benen eller starka nog att hålla upp kroppen utan problem, men där är jag uppenbarligen inte än. Framåt den sjunde solhälsningen började mina armar skaka av ansträngning och det stod klart att jag här har en tuff utmaning att nöta vidare på hemma. Enligt Johan Lundback som höll i workshoppen funkar det för nybörjare att träna en bit in i den första serien i Ashtanga Vinyasa yoga hemma. Det får bli min plan nu framöver under några veckor.

Helgens eskapad var mitt första besök på Veda och gav definitivt mersmak. Inramningen och stämningen kändes bra med ett lite surt bekymmer för oss som är närmre två meter långa – jag nådde gott och väl upp till taket och fick inleda mina solhälsningar med böjda armar. Inte för att det är någon deal breaker men jag upplevde det som störande. All in all en fin helg med trevliga möten och inspiration som kommer räcka ett bra tag framöver. För den som tror att jag hittar på allt det här finns det bildbevis på Vedas Facebooksida.

Nu när vi ändå pratar om yoga tänkte jag dela med mig av en för mig väldigt användbar bild över hur vikten ska fördelas över handen när man gör positioner som exempelvis plankan. Jag har tidigare nämnt att jag ibland upplevt smärtor i min högra handled och handflata vid belastning. Problemet var att handflatan fick ta nästan hela min kroppsvikt – som inte är så liten med tanke på min längd och mitt intresse för mat – och till slut började den säga ifrån. Som bilden visar är det A och O att fördela vikten över olika punker i handen. Jag testade att följa bildens råd under helgens workshop och har inte känt av smärtan alls. Utan att mitt uttalande är grundat mer än så vill jag påstå att det funkar kanon!