Äga vs. abonnera

I torsdags kväll när jag låg i soffan och vältrade mig i min dunderförkylning blev jag sugen på att spela lite TV-spel. Problemet var bara att jag inte hade något vettigt spel hemma att sätta tänderna i. Inte för att jag har kört igenom alla spel som ligger här hemma och skräpar, men jag är en ganska flyktig gamer och tröttnar snabbt när spelen börjar bli repetetiva. Under förra året klarade jag bara två spel: The Last of Us på grund av den episka storyn och XCOM: Enemy Unknown på grund av spelmekaniken (som redan var bra i originalet). Men jag har aldrig varit känd för att spela om spel så de fick ligga och samla damm ännu en kväll.

Då kom jag av någon anledning att tänka på en tjänst som en kompis pratat varmt om ett tag nu men som jag tidigare inte funderat särskilt mycket på. Tjänsten heter Playstation Plus och som abonnent får man bland annat tanka hem utvalda spel till sitt PS3 for free. Man skulle då kunna tänka sig att det handlar om skräpspel som ingen köper men så är verkligen inte fallet. Eller vad sägs om Bioshock Infinite och Uncharted 3? Priset är heller inte farligt. Om man väljer att betala för ett helt år kostar det inte mer än 480 kr. För den summan skulle man möjligen (men förmodligen inte) komma över de två tidigare nämnda spelen om man köpte dem begagnat. Dessutom släpps det fler spel varje månad som man kan slanga hem och de tidigare spelen man redan har tankat hem får man fortsätta att spela så länge som man är abonnent.

Men det här med ”så länge som man är abonnent” fick mig att tänka på relationen mellan äga och abonnera och hur jag har ändrat min inställning till det. Innan fenomenet World of Warcraft var jag väldigt främmande till allt vad månadsavgift hette och ansåg att man alltid borde att spara ihop till vad-det-nu-är-som-ska-köpas. För mig var ägandeskapet i sig viktigt, det vill säga vetskapen om att jag har minsann stretat ihop pengar för att kunna glädjas åt vad-det-nu-var-jag-köpte. Och att det är mitt. Men så var det inte med World of Warcraft. Hur många månader jag än betalade för spelet skulle det aldrig bli mitt, vilket är ganska drastiskt annorlunda mot när jag som fjortonåring köpte Cannon Fodder till Amiga (grymt spel btw).

Jag minns att jag skakade av mig den ovana känslan och betalade månadsavgiften till World of Warcraft. Efter ett tag förlikade jag mig till och med vid tanken. Och när jag i torsdags funderade över att gå med i Playstation Plus slog det mig att det inte kändes konstigt alls, vilket är långt ifrån känslan jag hade för ungefär tio år sedan när jag satt och knappade in mina kontokortsuppgifter på Blizzards hemsida.

Det kanske beror på att jag har vevat med kontokortet i många andra sammanhang – jag abonnerar bland annat på Netflix, Spotify och GitHub – men jag tänker också att det där med att ”äga” inte är lika viktigt hos mig längre. Eller kanske det gäller de flesta av oss? För vem har egentligen tid och ork att titta på den där fina DVD-boxen man fick i julklapp ännu en gång när man har en hel katalog av serier på Netflix? Och för att återknyta till det där med TV-spel finns det så mycket mer bra spel nuförtiden än vad det fanns när jag var yngre. Om man som jag har svårt att dedikera all sin energi åt ett fåtal spel blir det dyrt.

Men nu, som nybliven abonnent, behöver det i vilket fall inte bli dyrare än 480 kr per år.

2 reaktioner på ”Äga vs. abonnera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *