Begränsad vägledning

Medan jag väntade på att lillgrabben skulle vakna – det gör han alltid ungefär en halvtimme efter han nattats – ramlade jag över DNs valkompass och bestämde mig för att testa på den. Det kan ju inte skada. Jag klickade på och efter en stund hade jag uttryckt min åsikt i totalt 25 frågor. Mitt resultat presenterades prydligt och fint i ett stapeldiagram. Jodå, i topp fanns de partier jag förväntade mig med tanke på vad jag hade svarat. Det gick också enkelt att se hur väl mina åsikter inte stämde överens med de partier som hamnade i botten. Men något mer oroväckande slog mig i samma veva.

Listan innehöll bara de största partierna.

De där partierna man ser i media. De där partierna som på något sätt har kommit över en osynlig gräns, de som har kvalat in i höjdhoppstävlingen och får vara med när det väl gäller inför den stora massan. Med tanke på mitt inlägg igår kom jag att undra varför inte ett parti som Enhet finns med i valkompassen? En rimlig tanke är att kompasserna – även de som fanns att tillgå inför EU-valet – faktiskt är mer än vägledande för många. Om man resonerar utifrån den hypotesen kan man se det som att valkompasserna befäster den osynliga gränsen hellre än vägleder människor till ett parti som passar deras åsikter. Man kan väl tänka sig att det parti som passar en människa bäst inte alltid är bland de största?

Min känsla till trots klickade jag ändå på en knapp med texten ”förfina mitt resultat”. Jag fick då upp alla partiledare i de stora partierna i en lista, varpå jag skulle rangordna dem efter hur mycket förtroende jag hade för dem.

Då stängde jag ner sidan, det började mer likna en fars.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *