Kategoriarkiv: Fritid

Söndagsångest på en onsdag

Idag har jag söndagsångest även om det rent tekniskt inte är söndag. I morgon sitter jag återigen vid mitt skrivbord framför datorn och ägnar mig åt systemutveckling – en sysselsättning jag trivs väldigt bra med. På grund av min söndagsångest hamnade jag och H i en diskussion vid frukostbordet som fortsatte under större delen av förmiddagen. Ledordet som följde med under hela detta samtal var ”meningsfullhet”.

Men vad har då meningsfullhet att göra med min söndagsångest?

Jo, min tes är att jag just nu befinner mig i en period i livet där balansen av meningsfullhet mellan arbete och familjeliv väger över till det senare.

Det ska tilläggas att mitt arbete som systemutvecklare utan tvekan är meningsfullt för mig – att klura på och lösa problem är kreativt, kul och utmanande – men som med det mesta kan man se saker annorlunda när man ställer dem i relation till andra saker. Och när jag gör det kan jag inte för mitt liv se något arbete i världen som skulle vara mer meningsfullt än att spendera tid med mina barn nu när de befinner sig i en fas i livet där de har stora behov av tid tillsammans med mig.

Inom en alltför kort tid kommer de i bästa fall säga ”hej” till mig när de kommer hem från skolan innan de stänger in sig på sitt rum. Det ska då bli spännande att se tillbaka på detta inlägg – vid en tidpunkt i deras liv när jag inte är lika viktig för dem längre. Hur kommer balansen av meningsfullhet mellan familjelivet och arbetet se ut då? Förmodligen kommer meningsfullheten jag känner inför arbete väga betydligt tyngre än vad den gör idag, precis som den gjorde innan jag tog ut min längre föräldraledighet och började släppa på gasen i arbetslivet.

Med detta resonemang i ryggsäcken känns söndagsångesten både sund och naturlig. Hur meningsfullt arbete än må vara finns det inget som är mer meningsfullt för mig just nu än tid med mina barn.

Heja vardagsmotion!

Under mina första år som husägare minns jag att jag upplevde det här med gräsklippning som ett ångestladdat elände. Gräsklipparen hade passerat sitt bäst föredatum med råge och varje gång jag närmade mig skjulet i trädgården var det med en viss oro att den gamle skorven inte skulle starta. Till slut var det inte hållbart längre och det var så dags att börja se sig om efter en ny maskin. Av en händelse sammanföll vårt skriande behov med att alla började köpa robotgräsklippare. Tanken med att en liten robot skulle kunna reducera min gräsångest var för mig väldigt lockande till en början men efter att vi snackat ihop oss i familjen föll valet på en vanlig hederlig självgående gräsklippare. Vi bedömde vår suterängträdgård som svårklippt för en robot; vi hade (och har fortfarande) planer på att sätta upp lite häckar och träd här och var i trädgården och göra den mer till en naturträdgård. Att dra slingor i en sådan trädgård kändes bara jobbigt. Med visst vemod blev jag utan robot.

En tid senare köpte även grannen en robotgräsklippare. De har i och för sig en trädgård som till synes är mer inspirerad av en golfgreen än en naturträdgård, men visst fungerade den galant även i en suterängträdgård. Jaha, okej, jag går väl här då och klipper vecka ut och vecka in under sommaren. Det låter ju kul. Lite så var känslan precis då. Men vår nya gräsklippare visade sig vara en riktig klippa och den har nu tjänat oss väl under flera år. Och så idag när jag gick i godan ro och klippte gräsmattan kom jag till en insikt som jag kanske får äta upp.

Jag vill inte ha nån robotgräsklippare.

Men ”varför då?”, undrar ni säkert. Väljer du verkligen att vecka ut och vecka in under sommaren gå och klippa gräs istället för att titta på när en robot gör det åt dig? Ja, jag gör nog det, av två huvudsakliga anledningar:

1) En viktig anledning till att jag trivs med att klippa gräs är att jag får vardagsmotion av det. Det kanske inte är kul alla gånger att behöva stressa ut och klippa gräset efter jobbet när man är trött som fasen, men kroppen behöver röra på sig och inför det kommer de flesta alltid känna ett visst motstånd. På mitt jobb sitter jag stilla mest hela dagarna framför en dator och behöver motionera på fritiden. Lite så känner jag inför det här med städhjälp också – det är såklart skönt att slippa städa men kroppen behöver motionen och jag har det hellre lite skitigt här hemma under småbarnsåren än att låta andra ta min vardagsmotion.

2) Det ger en känsla av att jag har uträttat något. Att sätta sig ner, varm i kroppen efter en runda med gräsklipparen och se ut över vad man har presterat är någonting skönt. På en timme har jag hunnit påbörja och avsluta en grej som ger ett väldigt synligt och konkret resultat. Jag tar ett glas vatten – det smakar fantastiskt gott i eftermiddagssolen – och fångar känslan av hur skönt det är att bara sitta stilla. Frågan är om samma situation hade känts lika bra om jag istället för att själv ha klippt gräset ägnat tiden åt att titta på en robotgräsklippare? Hade vattnet smakat lika bra? Jag tror inte det.

Det går såklart att skjuta hål på mina argument genom att säga att man vinner tid; att inte klippa gräs och att inte städa gör att man har mer tid över till annat. Det blir mer tid till att a) vara med barnen, b) mer tid till att träna, c) mer tid till att…jobba?

a) Mer tid till barnen låter ju i och för sig fint, men jag vill påstå att vardagssysslor också är en form av umgänge. Barnen leker aldrig så bra som när jag dammsuger hemma i huset. Vi kanske inte interagerar aktivt men vi är ändå tillsammans. Pappa ägnar sig åt en välbekant syssla som har ett konkret resultat, det är begripligt för barnen. De får ofta vara med, pojkarna dammar hellre än bra men vi delar ändå en aktivitet som är meningsfull. Å andra sidan leker barnen aldrig så dåligt som när jag säger ”jag ska bara kolla en grej på datorn”.

b) Mer tid till att träna låter för mig lite knäppt. Att betala pengar för att träna sin kropp när man kan få skapligt mycket vardagsmotion genom att göra saker själv förstår jag inte. Sedan kan man såklart träna utöver det – jag tränar yoga regelbundet, både hemma och i yogastudion – men att byta ut vardagsmotion som är gratis mot något som kostar pengar känns weird.

c) Mer tid till att jobba är väl det som för mig låter sorgligast av allt. Tyvärr tror jag att det inte är ovanligt att den tiden man tjänar på att slippa undan vardagssysslor går till just detta.

Mitt inlägg syftade inte till att döma de som har robotgräsklippare eller städhjälp; alla tänker olika och såhär tänker jag. Ni kanske kan förhålla er till a), b) och c) ovan på ett sunt sätt. Eller kanske ni som jag helt enkelt inte behöver förhålla er till dem över huvud taget.

Resande

Yogapasset på Ananda Yoga Studio var precis vad jag behövde efter en ganska turbulent vecka. Eller ja, hela månaden har väl mer eller mindre varit kaosig med sjukdomar som regelbundet avlöst varandra i detta elände som kallas ”vabruari”. Trötta barn, brist på sol och sömn har säkert bidragit till att mitt humör inte varit på topp den senaste tiden. Mer än en gång har jag bett barnen om ursäkt för mitt beteende när min korta stubin brunnit upp. Utan att nu försöka bortförklara är det utan tvekan ett tufft jobb att ta hand om en ettåring, en tvååring och en femåring på en och samma gång, särskilt under sjukdomstider.

Yogapasset var precis vad jag behövde eftersom mitt dåliga humör nästan hade blivit till en jargong.

Passet var precis lagom avvägt och det var länge sedan andningen och kroppen fungerade så pass bra ihop. Kanske var det för de ord vi som samlats i träningslokalen fick höra innan, under och efter de fysiska övningarna? Varianter på det som sades hade jag förvisso hört och läst massor av gånger tidigare. Kanske var jag just denna dag mottaglig för att ta in budskapet? I stora drag handlade det om att vi nu har nått mars månad och att det för var dag som går leder mot ljusare och varmare tider. Vi har också varje morgon en möjlighet att välja hur vi vill känna inför den stundande dagen.

När jag hörde detta minns jag att jag som hastigast reflekterade över min inställning som jag haft när jag vaknat upp om mornarna den senaste tiden. Den har inte varit på topp direkt. Min föräldraledighet varar till och med augusti. Det är alltså mars, april, maj, juni, juli och augusti kvar. Januari och februari – som i ärlighetens namn är riktiga skitmånader – är förbi och våren är nu här på alla möjliga sätt. Jag har dessutom bara den här chansen att vara så här nära mina barn en gång i livet. Ska jag då sura bort den chansen bara för att det i perioder är sjukt slitigt?

Idag när jag vaknade visste jag att vi inte kunde gå på sångstunden som vi brukar eftersom min äldsta son återigen hade haft en febrig natt. Vi hade alltså ingenting alls på agendan och SMHI yrkade på mulet och regn. Jag skulle säkert inte heller kunna ta med honom till dagis påföljande dag eftersom han även hade feber på morgonen. Hostig och snörvlig sprang han efter H som en svans och tjöt under morgonen eftersom hon inte hade tid till att sitta med honom i knäet. Mitt knä var som vanligt ledigt men föga intressant med H i huset. Allt detta hade vilken dag som helst kunnat leda till en sur och tvär inställning hos mig.

Men inte idag. Jag kommer säkert falla tillbaka in i min sura jargong fler gånger framöver, men inte idag. Idag skulle vi minsann ut till lekparken under förmiddagen eftersom väderprognosen var mest lovande då. Feber till trots var min inställning helt klart avgörande för att förmiddagen kom att bli en kanonmysig stund. Vi gick till parken utan stress eller bråk. Väl där hittade vi en massa saker i naturen som vi bestämde oss för att samla. Det skulle bli vårt vårpyssel. Vi hittade inte så mycket vårigt men med barns fantasi spelar det ingen roll. Efter lunch var bordet späckat med saker som vi hittat och snart hade dessa hamnat på teckningar tillsammans med vattenfärg och kritstreck. Och vi hade skitkul.

"Vår" enligt en febrig tvååring
”Vår” enligt en febrig tvååring

När jag nu sitter här med en kopp kaffe och tittar på de fina kreationerna som hänger på väggen är jag glad att jag har upptäckt det här med yoga. Undan för undan upptäcker jag nya saker och lär mig mer om mig själv – både fysiskt och mentalt – som jag tror och hoppas är till gagn både för mig och för de som finns runt omkring mig. Än är jag bara i början av en spännande och förhoppningsvis livslång resa som jag varmt kan rekommendera alla. Med risk att vara lite för mycket avslutar jag med ett ord: namaste!

Japansk trevlig provning

Igår var det åter igen dags för en whiskyprovning i Ingelstads Whiskyvänners regi. Just denna tillställning var lite speciell eftersom det innan själva provningen skulle hållas ett årsmöte. Mötet i sig avverkades föredömligt snabbt och som plåster på såren serverades deltagarna en dram i tidigt skede. Styrelsen omvaldes och det enda beslut värt att nämna är att vi kommer att välja in en sjunde medlem i styrelsen för att inte vara jämt antal vid eventuella omröstningar.

Mötet avslutades och efter en kort paus stod det traditionsenligt sex glas med godsaker framför provningsdeltagarna. En angenäm doft spreds i lokalen och efter en introduktion av ordföranden var det dags att hugga in. Temat för dagen var Japan vilket genomsyrade både starkvarorna och maten som serverades för de som hade beställt det. Ganska snabbt stod det klart för mig att det var hög nivå på det som fanns i glasen; Jonas och Mats hade gjort ett bra jobb med att välja ut vilka sorter som skulle få vara med i kvällens provning.

Kvällens lineup
Kvällens lineup
En bekant och angenäm syn
En bekant och angenäm syn

För mig var det ändå ett av glasen som utmärkte sig och som hade det där lilla extra. Innehållet i detta glas visade sig vara en Togouchi 18 yo. Det smärtade mig hjärta lite att flaskan kostar en slant att köpa, men jag fick i alla fall med mig en samplesflaska hem för ett bra pris. På bilden nedan ser vi även den whisky som serverades vid det inledande årsmötet – en utgåva av Arran 17 yo som klubben fick tag i via Svenska Whiskyförbundet. Nöjd och glad är jag som nu har en av dessa kraftigt limiterade flaskor i min lilla samling.

Ett fint tillskott i samlingen
Ett fint tillskott i samlingen

All in all var kvällen mycket lyckad och klart värd huvudvärken. Var du inte där? Tveka inte att gå med nu med en gång för att få chansen att ta del av vårens nästa trevliga provning. Då är det först till kvarn som gäller och medlemmar får alltid chansen att anmäla sig först.

Undvik dregel i smeten

På min blogg skriver jag av mig om allt möjligt som av en eller annan anledning fastnat i mitt huvud, stort som smått. Det jag tänker ta upp i dagens korta inlägg kan klassas som någonting oerhört smått och vardagligt men likväl oerhört användbart när man bakar chokladbollar med många klåfingriga och otåliga barn. Jag tänker inte ta äran åt mig för idén i sig, den hittade jag på nätet någonstans för ett tag sedan. För att förklara det fiffiga i det hela krävs det att jag redogör för problemet.

Glad i hågen står familjen uppradad framför byttan med smet inför det stora chokladbollsbaket. Alla kastar sig över byttan och de minsta drar sig inte för att smaka, kladda med och lägga tillbaka tuggad smet i byttan. Bollarna blir olika stora beroende på hur mycket smet familjemedlemmen slevar upp. Situationen är som ni förstår (och kanske vet av erfarenhet) mycket konfliktladdad. Finns det inget smartare sätt?

Såklart det gör!

Förbered smeten en stund innan baket. När den är klar klickar du ut den som en lång, ja jag tänker inte skriva ut ordet b*jskorv här så jag väljer att helt enkelt kalla det för en rulle. Rulla sedan ihop bakplåtspappret till något i stil med det som syns i bilden nedan. Därefter är det bara att stoppa in degen i kylskåpet och avvakta någon timme eller så innan den stora familjetillställningen ska börja.

Deg i bakplåtspapper
Deg i bakplåtspapper

När så det är dags för baket tar en vuxen kommandot och skivar upp rullen – eller vad man nu valde att benämna den – i lagom stora bitar som i bilden här nedanför.

Skivad vad-du-nu-vill-kalla-det
Skivad vad-du-nu-vill-kalla-det

Sedan är det bara för familjen att hugga i. Inget kladd, ingen risk för dregel i byttan och chokladbollarna blir garanterat lagom stora. Och viktigast av allt: vi plockar bort en massa moment som kan leda till konflikter.

Bollar utan bråk
Bollar utan bråk

Stort som smått var det ja, idag blev det smått. På gensyn!