Kategoriarkiv: Doktorandstudier

En doktorands tvivel

Av en händelse sladdade jag in på mitt bortglömda Google Drive-konto härom dagen. Undansparat fanns föreläsningar, labbuppgifter och utkast till vetenskapliga artiklar från ett tidigare liv som framkallade en aningen arbetsam nostalgisk känsla i mig.

En av filerna visade sig nämligen vara en presentation om Linked Data som jag höll för många år sedan. När jag skummade igenom den kom jag att tänka på anledningen till varför jag började tvivla på idén som jag under så lång tid trott och byggt upp mina studier kring. För den oinvigde i detta relativt okända ämne kan ni som jag skumma igenom min presentation här:

Man kan säga att min forskningsinriktning i grund och botten handlade om systemintegration med hjälp av en uppsättning teknologier som tillsammans är tänkta att bidra med en semantisk dimension (se ovanstående presentation för mer info). Med hjälp av RDF Schema kan man modellera en ontologi – en begränsad världsbild – innehållande begrepp och deras inbördes relationer till varandra. Tanken med denna ”begreppskarta” är att ge tolkande system möjlighet att resonera kring data och dra diverse slutsatser.

I och med begreppet Linked Data introducerades även best practices över hur man bör integrera system som exponerar sin data som RDF – genom en REST-arkitektur där man enkelt kan slå upp och traversera data och deras relationer över HTTP.

Så vad är problemet? Idén med att använda REST för att integrera system är något som verkligen har anammats i andra sammanhang idag (t ex REST + Json) och att kunna ange metadata i form av grundläggande satsdelar (med subjekt, objekt och predikat) kan anses ganska kraftfullt.

Det fundamentala problemet är helt enkelt att de världsbilder (eller ontologier) vi modellerar måste delas av alla beroende parter för att vara meningsfulla. Tänk bara på hur olika vi människor ser på och uppfattar saker, på hur svårt det är att kommunicera utan att det blir missförstånd. Om vi hade delat exakt samma världsbild hade vår samvaro varit bra mycket enklare (men förmodligen mycket tråkigare). Vi kan lära oss att förstå varandra genom att vända och vrida på saker och förhoppningsvis hittar vi till slut en ”mappning” mellan våra mentala modeller. Dessutom finns det i många avseenden formella eller informella ”standarder” som sammanför våra världsbilder. Jag tänker då till exempel på etikettregler, trafikregler och så vidare.

Problemet är alltså att oavsett hur fint mitt RDF Schema är utformat måste tolkande system antingen mappa begreppen till något för systemet begripligt eller förstå dem out of the box för att kunna ha någon egentlig användning för dem. I båda fallen måste världsbilderna vara kända sedan tidigare.

Det låter ju inte särskilt magiskt? Det är ju inte som att systemen genom Linked Data får någon högre nivå av insikt? Nej, det är just det som är grejen, systemen måste ha inbyggt stöd för de världsbilder som ska stödjas. Vissa saker kan vi kanske komma överens om hur det ska se ut på ett generellt plan – vi har till exempel Dublin Core – men när vi börjar komma ner på detaljnivå vill jag påstå att det är nästintill omöjligt att få till en modell som både är generell och användbar. Det är lite som att bygga ett standardsystem och förvänta sig att alla ska bli nöjda och glada utan att det går att anpassa. Är det då ens meningsfullt att modellera och exponera data utefter ett visst systems världsbild?

Emot slutet av mina studier kunde jag inte se meningen med det och min inställning har inte ändrats efter ett par år ute i verkligheten. Jag tycker fortfarande att satslogik i kombination med REST är ett intressant sätt att integrera system. Det är den semantiska dimensionen jag inte kan förstå hur jag än vill. Om man bortser från den aspekten av Linked Data har rekommendationen kanske en framtid.

Det hade inte mina studier – den semantiska dimensionen var på tok för viktig i min argumentation för att jag skulle orka fortsätta som nybliven pappa och husägare. Men vem vet, kanske tar jag upp tråden lite längre fram och återkommer med en självkritisk reflektion över hur coola teknologier kan förföra vem som helst.

A new direction in life

I figured it was time for another update as it has been quite a while. Since the last update I have decided to settle with my Swedish licentiate degree for now. The main reason behind this decision is that I have not been able to figure out how to combine my parenthood with my doctoral studies. Doing research properly either a) requires you to work pretty much all the time, i.e. it’s a way of life, or b) demands that you are a very structured person that can be creative during regular working hours. Some people are able to make it, but I just cannot seem to reach b) with the freedom you have as a PhD student. Further on the road I might pick up on research again, as I am formally registered as a PhD student at LNU, but right now I am very excited in doing some work in the industry.

After poking around here and there I was offered a job at Fortnox as a system developer. I see a lot of potential in the products they offer and I look forward to contribute to these. My future office is located only a few hundred meters from my current one, so the move will not be very drastic location wise. And I already know some of the people I will work with (they’re awesome). My first day of work at Fortnox is scheduled to be the 13th of April. Before that I will have some well deserved vacation with my family and my PS3.

I will definitely miss my colleagues here at CeLeKT, especially my room mates and the coin flip to determine who will brew coffee at random.org. But there will be loads of chances to go for joint lunches or have an ice cream or two in the sun.

By the way, Still I Wither will perform live this Saturday at Musikhuset in Växjö. I strongly suggest that you drop by and get your daily dose of live music. More details are available on the Still I Wither Facebook page.

Enhanced by Zemanta

On the other side of the hill

Since last time I wrote here a lot of things have happened. For one, my licentiate thesis was successfully defended, and I must say that it feels good to have that enormous mountain of labour behind me. The seminar went fine and my opponent gave a constructive opposition – thanks!

So now when I have moved beyond the licentiate it is time to get my act together and collect some empirical data, which certainly is needed as my licentiate thesis lacked that vital part. During the last couple of weeks I have put much of my efforts in shaping up the tool I will be using during my coming efforts – Pinetree. The system was presented already at the ICALT2009 conference, but I have not had the time to incorporate the improvements to the system since then. Mostly thanks to the time consuming process of thesis writing. :S Anyhow, the system has reached a somewhat mature status, and with some bug fixes along the road I hope it will contribute to promote Linked Data.

The plan is to realise the ideas I have presented in my licentiate thesis, where digital content generated by learners can be enriched with RDF and interconnected via distributed Linked Data applications. For the interested reader I have added some documentation about the Pinetree system over here. My aim is to release the system as open source whenever I have enough time and energy to read up on how licenses works..I am a programmer, not a lawyer, so it might take some time. ^^ Alright, that’s it for today. Until next time.

Enhanced by Zemanta

Stuck in Taipei, Taiwan

Finally back at the guest house after hours of sightseeing, shopping and dining in Taipei. Our colleagues here in Taiwan have been treating us extremely well throughout our extended stay, making the wait all but boring. Since our arrival in Taipei two days ago our guides with Andrew in charge have shown us all there is to see in the city, such as the pink cow below. My N85 mobile phone has proven to been quite handy for documenting our trip; check out my Flickr feed to see more photos from out Taiwanese adventures.

A weird thing happened during today’s expedition while checking out a site where they had restored a part of town to resemble how it looked like about 50 years ago (that’s where I found the cow on acid by the way). Outside there was this guy making silhouettes of peoples heads in paper by using a pair of scissors. Suddenly he saw me in the crowd of people and yelled in Chinese that he would do my portrait for free, probably because I looked odd or challenging to resemble with a piece of paper. After encouraging me to dance the village people song YMCA and learn how to say ”welcome to Taiwan”, making me a complete fool in front of the crowd of people, I was eventually given the silhouette as a memory. And I don’t mind the dance, it was good fun to be honest. 🙂 Daniel took plenty of pictures (and some videos too I bet) of the event and I’ll post a photo here whenever I get my dirty hands on them.