Du, du, du och lite mer du

Igår stod TVn på i vardagsrummet, mest som sällskap. Det var visst någon komedi som snurrade och visst lockade den till ett par fniss. Filmen avbröts då och då av störande reklamavbrott och jag kunde inte undgå att se en del av dem. En av dessa var en reklam från Telenor där en man uppställd vid en grill slog på stora trumman och proklamerade att ”Väntan är över!”. När jag väl hade förstått vad det handlade om kändes det väldigt fel i magen. Reklamen påannonserade att företaget nu möjliggör att man byter mobil varje år.

Varje år? Det är ju helt sjukt. När jag ser reklamen upplever jag att man försöker förmedla en känsla av att det ska vara en rättighet att byta mobil en gång om året. Är det bara jag som upplever att konsumtionshetsen börjar nå absurda nivåer?

Jag sladdade in på Telenors hemsida. I texten som berättar om Telenor Change som det heter står det följande: ”Du behöver aldrig mer missa ett stort mobilsläpp och kan få den mobil du vill ha när du vill ha den!”.

Du, du, du, du. Vad hände med oss? Jag scrollar neråt på sidan och ser att man visserligen försöker kompensera för den ökade omsättningen av mobiltelefoner genom något återanvändningsprogram – begagnade mobiler ska visst återvinnas genom att säljas till ”utvalda återförsäljare i Europa, Asien, USA samt Mellan- och Latinamerika”. Återigen stämmer detta inte min hjärna. Det kan väl omöjligen kompensera ett till ett? Bäst hade väl varit om man som konsument hade nöjt sig med sin mobil under åtminstone ett par år?

Tidigare idag pratatde jag med H om den orimliga omsättningsfrekvensen. Hon mindes då hur länge mobilerna hängde med för en tio, femton år sedan. Och det stämmer väl överens med hur jag minns det – min Nokia hade jag i många år och den fyllde sitt syfte hur bra som helst. Jag kunde ringa och SMSa. Måhända att de telefoner av idag ska agera rena multimediamaskiner, men att byta ut dem en gång om året rimmar i min hjärna dåligt med jordens knappa resurser.

Bortsett från jobbiga nattningar i värmen har kvällen ägnats åt att läsa Shopstop av Gunilla Brodrej, i vilken författaren tar celibat från onödig konsumtion under ett helt år. I boken pratar man bland annat om problematiken i att moralisera över hur folk konsumerar, att det lätt blir hycklande utifrån den samhällsposition man befinner sig i. Det är till exempel enkelt för mig att proklamera att man alltid ska välja ekologiskt eftersom vi i vår familj har utrymmet rent ekonomiskt för det.

Men i fallet om mobiltelefonbyte handlar det inte om samhällsposition – erbjudandet kan accepteras av vem som helst oavsett samhällsposition – och därför tar jag mig friheten att moralisera bäst jag vill. Att byta mobil en gång om året och på så vis bidra till helt onödig konsumtion är oansvarigt och kortsiktigt. Att erbjuda en tjänst för att byta mobil en gång om året och marknadsföra den likt en mänsklig rättighet som vi har ”väntat på” är oansvarigt och kortsiktigt.

Punkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *