Första intryck av Takenoko

Igår blev det en tur in till stan efter jag fått nys om att spelet Takenoko fanns att köpa på Helges Håla. Första gången jag hörde talas om spelet var för ett par veckor sedan och efter att ha gjort lite research verkade det riktigt lovande av ett par anledningar. Först och främst går det att spela på två spelare vilket mer eller mindre är ett krav jag ställer på spel jag köper nuförtiden. Med många små barn är det inte varje helg vi har vänner över på kvällstid och då är det gött att kunna spela lite bara jag och H. Vidare är det ganska snabbspelat – kartongen menar att en omgång ska ta ungefär 45 minuter – vilket passar kvällar när man inte orkar eller kan lägga flera timmar på ett mer tidskrävande spel såsom Mage Knight.

En fin låda.
Takenoko.

En av spelets komponenter är dessutom en mullig panda. Går det att motstå? Nej. Jag köpte spelet, har spelat det och tänker här dela med mig av mina första intryck.

Storyn som sätter temat i spelet är ganska cool. Kejsaren av Kina överlämnar en fredsgåva i form av en jättepanda till kejsaren av Japan och det är nu upp till hovets medlemmar – det vill säga spelarna – att ta hand om pandan genom att bygga upp och förvalta en bambuträdgård. I rollen som hovmedlem kontrollerar man bland annat den kejserlige trädgårdsmästaren för att odla och bevattna bambuplantagen, en uppgift som försvåras av den hungriga pandans vilda framfart i trädgården. Den hovmedlem som vid slutet av spelet har imponerat mest på kejsaren vinner.

För att bli populär hos kejsaren ska man som spelare försöka utföra uppgifter av skiftande komplexitet där de svårare uppgifterna inte helt otippat ger mer poäng. Uppgifterna kan till exempel handla om att utforma trädgården efter ett givet mönster eller att mata pandan med vissa typer av bambu. Uppgifter får man löpande under spelets gång genom att plocka på sig kort som beskriver vad man ska göra. Dessa kort är dolda och visas först för de andra spelarna när uppgiften är genomförd.

Spelet i full gång.
Spelet i full gång.

Framåt kvällen dök ett par kompisar upp och vi bestämde oss för att ge spelet ett försök. Trots att saker som öl och whisky påverkade tidsåtgången lyckades vi komma igenom spelet på ungefär två timmar utan några större hinder. De inte alltför komplexa reglerna satte sig snabbt och på något sätt kändes det rätt gött att inte behöva ha tokfokus för att inte missa något moment eller någon modifierad regel. I mer komplexa spel som Arkham Horror kan detta bli knepigt efter ett par glas whisky. Kanske är det för att spelplanen i Takenoko utgörs av hexagoner som jag tänker på Settlers of Catan, men komplexitetsnivån skulle jag säga är ungefär lika spelen emellan.

Komponenterna är i mitt tycke kanon. Bambun är av rejäla träbitar som byggs på höjden och de två huvudrollsinnehavarna – trädgårdsmästaren och pandan – må vara gjorda av plast men är likväl charmiga. Nu är jag ett fan av asiatisk estitik vilket säkert färgar min åsikt något.

Pandan är smått fantastisk.
Pandan är smått fantastisk.

Spelmekaniken är enkel men variationen är stor och med endast en genomspelning i bagaget vågar jag inte uttala mig för mycket om den. En åsikt som uppkom under spelet var att poängen för uppgiftskorten inte kändes balanserade. Återigen krävs det ett par genomspelningar för att bättre förstå om det verkligen är så.

Oavsett eventuella brister hade vi jättetrevligt med spelet och det är väl ändå det som är det viktiga. Baserat på mina första intryck ger jag spelet fyra pandor av fem möjliga.

För en mer grundlig genomgång av spelet rekommenderar jag Tabletop-avsnittet där Takenoko spelas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *