Martin försöker förstå

Ibland känns det som att jag håller på att tappa taget om bloggandet, att det på något sätt försvinner lite från agendan när livet rullar på och att jag inte hittar något bra att skriva om. Men vips säger det och så har jag en mängd uppslag och idag behövde jag inte ens fundera över vad jag skulle babbla om, för när jag kom hem visade H en tidningsartikel för mig som upprörde både henne och mig. Möjligen blev jag mer upprörd än H. Vem vet.

I vilket fall; artikeln jag stiftade närmare bekantskap med finns att läsa på sidan två i det senaste numret av Magazinet (nr 23, 5 juni 2014). Titeln är ”Diskussion kring friskolornas framtid” i vilken ett möte mellan en moderat riksdagsledamot och Växjö fria gymnasiums rektorer redogörs för. Det råder samförstånd mellan parterna att ”ett förbud eller skärpning av reglerna kring vinstintresse inom offentlig verksamhet kan leda till stora konsekvenser”.

Jag blev såklart nyfiken på vad för konsekvenser vi pratar om här och studerade texten närmre. En bit in i artikeln säger rektorerna att ”en förändring av lagstiftningen i praktiken innebär att fristående verksamheter såsom skolor, förskolor och vårdcentraler ställs inför ett val. Antingen ombildning eller nedläggning”.

Vänta, nu hänger jag inte med riktigt. Varför riskerar man nedläggning? För att aktieägarna inte får plocka ut vinst ur bolaget? Menar man att man motiveras att driva vidare verksamheten på grund av att man kan ta del av eventuell vinst?

Jag läser vidare för att försöka förstå. Lite längre fram i artikeln säger rektorerna att ”vi lämnade våra fasta anställningar och tog en risk när vi startade skolan, en dröm om att kunna erbjuda en bra utbildning för Växjös ungdomar”.

De tog en risk och det är ju jättebra att de lyckades att uppfylla sina drömmar. Men man använder väl inte ”risk” som argument för att rättfärdiga att man ska få dela ut pengar till sina aktieägare? För mig känns det rimligt att man utsätts för en viss risk när man väljer att följa sin dröm, att man framöver ska få ägna sig åt det man verkligen vill göra.

Om det nu först och främst handlar om att rektorerna lever ut sin dröm förstår jag inte alls pratet om nedläggning. Det enda som skulle kunna inträffa är att eventuellt överskott skulle gå tilbaka till undervisningen – och då borde man väl kunna förverkliga sin dröm ytterligare? Men om vi istället tänker oss att man lägger (lika?) stor vikt vid utdelning till aktieägare kan jag förstå varför man målar upp dessa dystopier.

Jag må ha missuppfattat något i den ganska luddiga artikeln, men jag kan inte tolka resonemanget på annat vis än att man vill ha valuta (läs: aktieutdelning till ägare) för sitt risktagande.

Och där blev jag ännu mer säker på min åsikt att skola och vinst inte hör ihop.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *