Slow life

Första advent innebar som vanligt grötmys och umgänge med släkten hemma hos mina föräldrar i Alvesta. Som med allt som är trevligt går tiden alltför fort och innan vi visste ordet av packade vi in tre trötta och övermätta barn i vår bil och rullade hemåt. För de två små var det redan efter läggdags – de tokdäckade i bilen innan vi ens hunnit ur samhället.

En och en halv timma senare hade lugnet lagt sig i vårt lilla hus. Dottern hade precis somnat och jag vankade lite halvsömnigt ut ur hennes rum och in i vardagsrummet. Jag sneglade upp mot klockan som nu hade passerat åtta med råge och tänkte:

– ”Hinner jag verkligen med ett pass yoga nu? Det blir ju rätt sent om vi ska hinna se två avsnitt av Walking Dead innan det är dags att sova.”

Kroppen opponerade sig mot mina tankar direkt men hjärnan fortsatte:

– ”Jag kan ju ta och köra lite hårdare pass imorgon? Dessutom har jag varit sjuk och borde ta det lugnt..”

H satt försjunken i en tidning och jag frågade vad hon läste. Hon höll upp omslaget – ett exemplar av Nära Barn som hon prenumererar på – och berättade att detta nummer har ”frihet” som tema. Jag skummade igenom en spalt med rubriken ”Livet” och genast hamnade min hjärna och min kropp i samförstånd: jag ska ta mig tid till att träna yoga ikväll. Ledaren använde sig av uttrycket ”Slow life”, vilket (som man kan gissa sig till) betyder att man i livet lyssnar på sin kropp och tillåter att saker och ting får ta tid och att de får mogna fram.

Det där sista är något som kanske ser lätt ut vid första ögonkastet men som rent ut sagt är skitsvårt. Tidigare idag satt jag på adventsfikat och skrockade med svärmor om att människor i Stockholm är så stressade för att hinna hem till ingenting. Vi sa något i stil med att:

– ”De stressar som galningar för att hinna med en pendel som gör att de hinner hem tio mintuer tidigare – och när de kommer hem sitter de bara och glor på TV!”

Min förmätna ton klingar ganska illa nu när jag ser att jag övervägde att hoppa över mitt yogapass – en träningsform som i samklang med spalten jag just läste går ut på att lyssna på sin kropp – för att hinna få tid med att se så många avsnitt som möjligt av Walking Dead innan läggdags.

Det är minsann inte okej.

Yogapasset är nu genomfört och jag sitter här i soffan och försöker formulera mina tankar. Det blir nog inget tv-tittande alls ikväll. Jag har nu fått ner begreppet ”Slow life” på pappret, svart på vitt. Låt det komma att bli ett första litet steg mot att leva enligt den principen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *