Svensson goes Moberg

Innan jag och min fru gjorde slag i saken och gifte oss diskuterade vi det där med efternamn. H ville behålla sitt efternamn vilket jag förstår. Svensson är föga spännande och jag hade gärna tagit min frus efternamn om det inte hade varit för mitt doktorandskap. Jag hade någon föreställning om att ett efternamnsbyte skulle göra det rörigt att hålla ihop mina vetenskapliga publikationer – i dessa anges författare med namn och e-post och vid ett namnbyte blir ju dessa inte längre aktuella. Jag vet inte om dessa tankar var särskilt berättigade men jag bestämde mig i vilket fall för att behålla gamla hederliga Svensson.

Ett par år passerade och jag satt hemma hos svärföräldrarna och pratade med svärfar. Vi kom av någon anledning in på det där med efternamn eftersom svärmor och svärfar har olika efternamn, precis som jag och H hade. Jag frågade om han upplevt att han saknat att ha samma efternamn som övriga familjemedlemmar, om han någon gång funderat på att byta. Han sa att han inte hade funderat på att byta men att det har hänt att folk inte kopplat samman honom med sin familj, just på grund av att efternamnen är åtskilda.

Det där han sa har grott inom mig ett tag och när jag tänker tillbaka på anledningen till varför jag behöll mitt efternamn inser jag att den inte gäller längre. Jag är inte längre doktorand och jag ser inte att jag kommer producera vetenskapliga publikationer inom en överskådlig framtid.

Så jag bestämde mig för att ta steget. Mitt namn är inte längre Martin Svensson utan Martin Moberg. Min namnteckning ser ut som skit och tanken på att jag har bytt efternamn känns fortfarande främmande. Men på något sätt känns vi som familj mer som en enhet nu. Om inte annat kommer folk att skriva ”Fam. Moberg” på våra framtida julkort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *