”T” som i trött

Idag är jag hemma från jobbet. Det har varit alldeles för mycket på senaste tiden och igår hände ett par saker som fick luften att gå ur mig. Stackars katt.

Om vi backar bandet ett par veckor började allt med att barnen fick vattkoppor. De två stora blev sjuka mer eller mindre samtidigt vilket gjorde att det blev lite sömn för oss alla under någon vecka. Lillgrabben verkade mirakulöst ha klarat sig men lagom till när de stora var friska blev även han sjuk. På nätet och på jobbet sa folk att vattkoppor brukar vara lindriga på små barn. Vår lille son visade sig dock vara ett undantag från regeln och i närmre en vecka fick vi gå med honom i skift på nätterna och sova i omgångar i soffan när han väl däckade. Stackars barn.

Vi lyckades på något sätt hålla näsan över vattenytan här hemma. Vi sa till varandra att ”det är sjukt jobbigt just nu men vi kommer snart vara igenom skiten”. Och visst kom vi ut på andra sidan. Vi hade bränt mycket av den energi vi samlat på oss under julledigheten men vi var igenom. Väl tillbaka på jobb och i vardag började livet gå tillbaka till det normala. Det märktes att vi var tröttare på kvällarna än tidigare och vi började falla tillbaka på att unna oss lite fika på kvällarna. För att få snabb energi och ha det lugnt och skönt en stund. Inte för att det var särskilt lugnt för H – lillgrabben har för vana att vakna minst varje timme och det kan ta upp till tjugo minuter för honom att sövas om. Stackars H.

Det är fredag och vi ser alla fram emot en lugn helg. Ja, stora flickan ska på kalas på söndagen och så har hon sin gympa, men utöver det ska vi bara städa här hemma och samla på oss lite energi.

Det gick ju jävligt bra.

Fredagen börjar med att H och barnen hämtar upp mig vid jobbet efter en dag i simhallen med mormor och morfar. Dagen verkar ha varit sjukt arbetsam och vi stressar hem för att peta i dem mat. Den jobbiga dagen påverkar deras sömn på kvällen och det blir en stökig afton. Vi vuxna kastar in handduken vid tio-halv elva.

Vaknar upp på lördag morgon vid klockan sex av att barnen vill stiga upp. Förhalar det hela en halvtimme. Går upp och bestämmer mig för att försöka röja upp eftersom det ser ut som kriget här hemma. Mellanpojken hänger på mitt ben och gråter för han vill ingenting. Han är i den åldern nu. Försöker plocka ur diskmaskinen utan att han tar sönder glas och tallrikar. Inser att det inte går särskilt bra, väcker H och stressar fram frukosten med mellanpojken på armen. Vi äter under konstant larm från de små och går vidare med påklädningsfasen. Efter det ska H och dottern åka in till stan för att handla present. Jag tar hand om de två små – en roll jag inte är jättevan vid – och fokuserar mest på att få dem nöjda och i säng när det ska sovas lunch.

H kommer hem framåt eftermiddagen. Jag är stressad över att det ser ut som en krigszon här hemma och gör det enda rätta – jag åker och slänger återvinning. Två fulla lass och allt är ändå inte slängt. Skyndar hem och lagar lasagne åt familjen, petar barnen i säng. Tar ett par öl och däckar vid TVn.

Upp igen med tuppen. Mellanpojken vill inte kolla bompa och hänger på min höft när jag plockar ur diskmaskinen. Väcker H, fixar frukost, äter, tar på barnen kläder och gör dottern kalasfin. Äter tidig lunch och åker till Leos lekland för kalas. Det är barn överallt och ett jävla stök. Kalaset är slut vid halv två, åker hem för att käka mellis. Tar på Elvira gympakläder och går till gympan. Skyndar hem för att laga mat. Det ser ut som kriget hemma. Pepprar sönder maten och får slänga ett helt lass med currygryta, byter strategi och steker pannkakor. Det blir en sen middag och barnen är trötta och griniga. Får dem i säng sent. Inser att vi inte har någon mat hemma för veckan så jag åker till affären för att veckohandla. Är i stort sett ensam i affären, de flesta har väl tagit kväll nu. Åker hem, tittar på OS utan att reflektera över vad det handlar om. Krashlandar i säng vid tio.

Vaknar sjukt trött på måndagsmorgonen med sedvanlig värk i skuldran. Har väl burit för mycket på barnen igen. Vår gamle katt fick för en tid sedan en skada på hornhinnan som H behandlat med ögondroppar. Idag ska han opereras och jag styr kosan mot djursjukhuset. Lämnar in honom och tar mig till jobbet. Får på förmiddagsfikat reda på att min närmsta chef sagt upp sig. Får ingen vidare förklaring till varför. En stund senare ringer de från djursjukhuset. Kattens njurar är helt slut och sköterskan menar att det är dags att låta honom somna in. Stackars katt. Och stackars oss. Och där någonstans tar orken slut.

Jag jobbar klart dagen igår utan att få något vettigt gjort. Eftermiddagen och kvällen består mest i att prata och älta om katten. Går det att gräva i marken nu? Hur bokar man tid för avlivning? Helt absurda och tunga ämnen att tala om.

Vaknar upp idag, brottas vid diskmaskinen med stora pojken som vanligt men hjärnan och benen hänger inte med. Jag packar träningsväskan – vi joggar på lunchen på tisdagar – men när jag ska gå nerför trappan känner jag hur makalöst trött jag är. Benen värker, hela kroppen värker. Jag sätter mig på en stol och säger till H nåt i stil med att jag inte orkar mer. Hon tittar på mig och säger ”jag ser det på dig, gå och lägg dig en stund”. Jag meddelar jobbet och tokdäckar i sängen.

Jag förstår att många har det kämpigt som vi, som kämpar att få vardagen att gå ihop och att inte bli galna på kuppen. Jag vet också att det finns de som har det betydligt värre än oss. Jag vet inte heller varför jag skriver det här. Men känslor är subjektiva och just nu är det sjukt jävla jobbigt.

Hur får man vardagen att fungera med tre små barn? Hur överlever man med tre små barn? Är det sommar och semester snart?

2 reaktioner på ””T” som i trött

  1. Det där hade kunnat vara jag. Det är sjukt intensivt att ha två små (tre i ert fall, men två som är tätt i ålder). Trots totalt kraschad ekonomi så är jag glad att vi var arbetslösa när barnen var som minst för annars vet i fanken hur det gått. Nu är det såklart också motigt mellan varven, men på ett mer hanterbart sätt.

    Kramar till er alla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *