Etikettarkiv: musik

En gammal bekantskap

Något jag verkligen uppskattar med Spotify är att programmet föreslår spellistor åt en så att man slipper tänka. När jag stapplar in på kontoret framåt halv åtta på morgonen är det skönt att ha ett begränsat urval. Jag behöver bara starta programmet och ett klick senare strömmar musik ur lurarna. Passar det inte är det bara att byta. På senare år har jag lärt mig uppskatta diverse musikgenres och är inte kräsen av mig, särskilt när musiken mest ska fungera som sällskap i bakgrunden på jobbet.

Det är just via de här spellistorna som jag har börjat återupptäcka metal, en genre som för mig har gått på sparlåga under flera års tid. Om vi backar bandet ytterligare ett par år var metal något som nästan var synonymt med mig och min identitet. Jag andades, spisade och repade metal som gitarrist i ett band. Sedan vet jag inte vad som hände, kanske blev det för intensivt och prestationsladdat, men jag kom på mig själv en dag med att vara ointresserad. Jag blev pappa och barnen kidnappade stereon. At the Gates byttes ut mot James & Karin.

För ett par veckor sedan när jag på jobbet precis börjat läppja på min första kopp kaffe startade jag som vanligt upp Spotify. Spellistorna som programmet föreslog just idag kändes ganska ljumna och mitt val föll på en spellista med metalmusik. Lite nostalgi har väl aldrig skadat? En stund senare hade jag precis lyssnat igenom låten Now We Die med Machine Head och det var hur gött som helst. I min eufori spred jag min glädje på Facebook och senare under dagen byttes P1 ut mot hårdare tongångar under kvällens matlagning.

Sedan dess har jag aktivt valt att lyssna på metalspellistor när de väl dyker upp och har nu sprungit på ett par band som får mig att tro att metal kan återta en större plats i mitt liv. Ett av dessa är Katatonia, när jag hörde låten The Parting höll jag på att ramla av stolen mitt i kontorslandskapet. Vidare kan jag inte förstå att jag aldrig har intresserat mig för Cult of Luna – jag rekommenderar låten Ghost Trail å det varmaste – och att jag helt har missat det här med post-metal. I fikarummet fick jag nys om ett annat awesome post-metal band vid namn Neurosis där låten The Doorway är en höjdare.

Jag antar att min entusiasm syns ganska tydligt i min text. För mig känns det lite som att återse en gammal vän. Båda har förändrats men ändå finns det så mycket bekant från förr att saker och ting faller sig naturligt. Och visst är det spännande att upptäcka en ny sida hos en gammal vän?