Etikettarkiv: smp

Människor är påverkbara

Vi har som tidigare avhandlat aldrig prenumererat på Smålandsposten, men frågan är om det snart inte börjar bli ekonomiskt försvarbart att göra det. När jag tidigare idag var i affären och handlade lite lunch till familjen kunde jag inte låta bli att plocka med mig en tidning hem. För det är något med ledarsidan och lobbyn som engagerar mig. I synnerhet har jag följt ledarsidan under den senaste veckan (och när vi köpt tidningen lite sporadiskt under semestern) eftersom det är här tidningens politiska ståndpunkter visar sig.

Idag fick vi som läser tidningen ta del av ett brev till läsarna med rubriken ”Pengar inte allt – för de som har dem” som delar ut en känga till den ”rosagrönskimrande” flanken i det politiska spelet. Oavsett om man håller med om det skribenten skriver eller ej upplever jag det som väldigt tröttsamt att man i det politiska spelet gång efter gång argumenterar för sin sak genom att svartmåla sina ”motståndare”, i det här fallet Åsa Romson och Gudrun Schyman. Behovet av att skylla på och försöka framstå som bättre än andra mattas väl av i takt med att man blir vuxen? Uppskattar vi föräldrar detta beteende när vi utsätts för det via våra barn?

Oavsett retoriskt grepp kom jag att tänka på det där med att tidningar har en politisk ståndpunkt som de strösslar rikligt med på ledarsidan. För en prenumerant dimper Smålandsposten ner i brevlådan sex dagar i veckan. I var och en av dessa finns en eller flera ledare att läsa som är skriven utifrån en – i Smålandspostens fall – obunden moderat ståndpunkt. Många människor har prenumererat på tidningen i årtionden och med en kopp kaffe vid frukostbordet tagit del av ledare efter ledare efter ledare. Kan man tänka sig att ett sådant livslångt intag av åsikter på daglig basis riskerar att färga en människas åsikter?

Jag har inte varit gift särskilt länge men jag har hört att parterna ”växer ihop” mer och mer ju längre tiden går. Bara efter den här korta tiden relativt sett vet jag med mig att jag har anpassat mig och förändrats på grund av att vi lever tillsammans. Detsamma gäller för min fru. Vi stöter och blöter saker, diskuterar, reviderar och lär oss nya saker. Kan man tänka sig att tidningen kan ses som en ”partner” som man stöter och blöter med?

För en tid sedan googlade jag på boken ”Åtstramning till döds”. Jag var intresserad av ämnet och funderade på att kanske beställa boken. Det föll sig så att jag lät bli och stängde ner webbläsaren. Efter den dagen jagade boken mig i annons efter annons. Den dök upp i alla möjliga sammanhang och skrek efter att bli köpt. En tid senare skulle jag beställa en helt annan bok i en helt annan genre. När jag ändå var inne och beställde funderade jag över om det inte fanns någon annan bok jag kunde beställa när jag ändå höll på. Någon minut senare hade jag lagt till ytterligare en bok i varukorgen. Behöver jag säga vilken?

Även om mina exempel kanske känns lite krystade är ni säkert med på vad jag är ute efter – kan man helt undvika att påverkas om man utsätts för något under en längre tid? Om vi tänker oss att svaret på frågan är nej, är det då inte ett problem att vi i Växjöregionen endast har en lokal morgontidning att välja på?

Kan man inte slopa den politiska beteckningen och istället låta skribenterna ha tydliga politiska inriktningar? Tidningen skulle kunna sträva efter att ha en jämn fördelning av skribenter i de olika ringhörnorna och ge dessa någorlunda balanserat utrymme på ledarsidorna. Vore det inte genomförbart?

Dagens ros

Vi har aldrig prenumererat på någon morgontidning. För ett par år sedan var intresset från vår sida svalt och som livet ser ut nu är det ganska meningslöst. Tanken på att sitta med en kopp kaffe och prassla med tidningen på morgonen i lugn och ro känns lika angenäm som ouppnåelig. Det händer att vi på helgerna unnar oss en tidning eftersom vi då har bättre chans att få något läst. Ibland hinner vi läsa den, andra gånger ser barnen tidningen som en konkurrent för vår uppmärksamhet och blir helt skogstokiga.

Här på vår camping i Karlskrona har vår relation till morgontidningen förändrats något; när jag går och handlar frallor på mornarna finns Smålandsposten vid kassan. Tillgängligheten har gjort att vi nu har ett par av veckans tidningar i stugan och semesteraktiviteterna till trots har det ändå funnits tid till att bläddra en hel del i tidningarna.

I morse var inget undantag och jag ägnade en stund vid kaffet åt att läsa dagens ledare i Smålandsposten (vecka 31, 2014, nr 174). Den hade rubriken ”Utvecklingen ett politiskt misslyckande” och förvånade mig i det att jag faktiskt höll med om vad som skrevs. Jag vet inte om det är tidningens politiska beteckning (oberoende moderat) som gör att jag ofta rynkar på näsan när jag läser. Och visst var den andra ledaren – det fanns två på samma sida – för mig en näsrynkare av rang. Men nu låtsas vi inte om det utan ägnar oss åt lite ros en stund.

Ledaren behandlar det här om oroligheterna i Araby. I början av veckan förekom skadegörelse där bland annat en miljöstation totalförstördes av ett ungdomsgäng. I ljuset av detta argumenterar skribenten (Marcus Svensson) emot den särbehandling av området som Växjös kommunpolitiker har ägnat sig åt genom att anordna festivaler, sätta upp graffitiväggar med mera. Enligt honom finns det även förslag på en basargata i området utöver tidigare insatser som gjorts för att ”lyfta” området. Han skriver i mitt tycke väldigt klokt att ”Om utmaningen är att bryta ett utanförskap måste lösningarna kretsa kring att normalisera områdets relation till det omgivande samhället”. Och när man tänker på de insatser som görs utifrån det perspektivet kan man knappast se en basargata som en normalisering? Det leder väl snarare till att området skiljer sig mer och mer från resten av staden?

Man skulle kanske kunna normalisera genom att sprida ut insatserna över staden istället? Det känns lite väl konservativt att kasta bort idéer bara för att de inte passar in i hur staden ser ut i detta nu. Låt staden bli till en palett; vad sägs om en basargata på Söder eller en grafittivägg i Centrum?