Tankar under en promenad

Igår eftermiddags gick jag och H till affären med de två små sovandes i vagnen. De sov så hårt att vi unnade oss en extra promenad och kom då in på att prata om ett nyhetsinslag som jag såg på TV för någon vecka sedan.

Inslaget var ett reportage från östra Ukraina där reportern i fråga intervjuade en taxichaufför i och med det instabila läget som råder där just nu. Denne sympatiserade med Ryssland och ville mer än gärna gå tillbaka till tiden då Ukraina var en del av Sovjet. Jag blev nyfiken på vad han hade för argument och höjde TVn för att lyssna.

Om jag minns hans berättelse rätt var han tidigare anställd på en fabrik och tjänade tillräckligt för att få vardagen att gå runt. Idag kör han taxi i en stad där folk inte har råd att betala för att åka taxi. Vad jag minns diskuterades det inte i inslaget men jag förstod det som att fabriken inte gick att driva längre i en verklighet där lönsamhet är viktigare än någonting annat. Vidare berättar han att det under sovjettiden fanns tillgång till fri skolgång och sjukvård. Detta har enligt honom förändrats nu och vettig utbildning och sjukvård är till för de som har råd.

Nu argumenterar han förstås för sin sak och förskönar säkert bilden över hur det var. Jag är inte heller överdrivet politiskt insatt och saknar kunskap för att kunna uttala mig på ett vettigt sätt om olika politiska ideologier. Men när jag ser inslaget om den fattige taxichauffören kan jag känna att det där med välfärd är något bra och att grundläggande samhällsfunktioner borde finnas till för alla oavsett inkomst. Det motsatta kan väl inte leda till något annat än ökade klasskillnader och splittring? Hela tanken med ett samhälle är väl att vi ska samsas och leva tillsammans som en grupp? Och hur kul är det att tillhöra en grupp där man inte får vara med på lika villkor?

Jag är förmodligen naiv men det måste finnas saker i världen som är viktigare än att effektivisera och maximera vinst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *