Visionera mera

Det var inte mer än ett par månader sedan jag först hörde talas om partiet Enhet. Jag tror det var via ett inlägg som H hade fått i sin news feed på Facebook som gjorde jag slutligen hamnade på deras hemsida. Där möttes jag av parollen ”politik på människans och naturens villkor”, ett budskap som gjorde mig glad men som samtidigt gav mig lite hippievibbar. Jag bestämde mig ändå för att gilla Enhets Facebooksida eftersom jag tyckte deras engagemang var behjärtansvärt och viktigt. Sedan tänkte jag inte mer på det.

Dagarna tickade på och emellanåt dök det upp något inlägg på Facebook från partiet. Jag såg en banner i publikhavet i Almedalen med texten ”enhet.se” på och jag reflekterade över varför partiet inte får någon plats i media alls. Jag lyssnade nyfiket på partiledartalen i Almedalen. Jag var väl överlag måttligt imponerad och såklart mer nöjd med vissa tal eftersom jag höll med om innehållet i dessa. Men något som återkom och som kändes ganska tröttsamt var det politiska spelet där pajer kastades fram och tillbaka, om inte annat i efterföljande debatter och utspel. Även om det kanske är hårddraget kan jag förstå vad en kompis menade när han uttalade att de stora partiernas identitet byggs på antagonism. Och jag kan nog känna att mycket politik av idag handlar om att svartmåla sina motståndare och att det i ett sådant klimat lämnas ganska lite plats för att visionera över hur vi verkligen vill ha det.

H och jag hade vid ett flertal tillfällen pratat lite om de idéer som Enhet förespråkar och jag bestämde mig för att lägga en kväll på att ta reda på mer. Jag gick återigen in på hemsidan och fick se att det fanns en YouTube-kanal med filmer som partiet spelat in under Almedalsveckan. Perfekt. Jag tog en semesterwhisky, sjönk ner i soffan och lyssnade.

Efter någon timme hade jag sett en första presentation som gick igenom något man kallar för basinkomst. Intressant nog har jag bloggat om saker som känns ganska analoga med Enhets tankar, att meningen med vår tillvaro omöjligen kan vara arbete. Partiet myntar begrepp som ”existenslinjen” som kan ses som en motsats till ”arbetslinjen”. Existenslinjen menar att människans värde inte ska mätas i prestation utan i det faktum att människan existerar. Ett samhälle med den inriktningen är då ett samhälle som ser till att alla människor har en bastrygghet – något som Enhet kallar för basinkomst – som är tänkt att räcka till mat och bostad.

Låter det som en ouppnåelig utopi? Ska alla lata sig hela dagarna? I presentationerna jag såg hävdar presentatörerna tvärtom, att arbete ska ses som något kreativt och att bli piskad till arbete hämmar och dödar det lustfyllda i denna kreativa handling. Och om man tänker på det lite så är det väl få som skulle må bra av att bara sitta och glo hela livet? Förr eller senare söker man sig till ett meningsfullt sammanhang, det vill säga ett arbete, där man dessutom har möjlighet att tjäna pengar utöver basinkomsten. Eller så väljer man kanske att starta ett företag – en basinkomst som trygghet skulle sänka ångesten och riskerna rejält. Eller så väljer man att vara hemma med sina barn en period av sitt liv – inte ett dåligt beslut det heller. Jag hade gärna jobbat vidare med systemutveckling, ett jobb som jag gillar och vet att jag kan. Andra som är mindre nöjda med sin situation skulle ganska riskfritt kunna söka sig till ett yrke som passar dem bättre.

Nu kanske det låter som att jag missionerar för partiet och deras tankar. Se det hellre som att jag reflekterar medan jag skriver. Men om det nu skulle upplevas så är det inte så konstigt – för mig skulle ett utopiskt samhälle vara något i stil med det Enhet visionerar om. Och det är just det visionära i partiet som känns så lockande för mig. Skeptiker kan såklart hävda att upplägget är oprövat och att systemet inte skulle gå att finansiera. Återigen blir jag glad när jag ser presentationerna på YouTube – partiet har förslag på hur idéerna skulle kunna implementeras men eftersom politiken just är visionär och långsiktig säger de rakt upp och ner att de inte har alla lösningar på plats. Det kan vara en skada från min tid på universitetet men att ha alla lösningar på plats för en så pass långsiktig och drastisk förändring av samhället vore orimligt och inte särskilt trovärdigt. Visionen sätter det långsiktiga målet som man närmar sig steg för steg.

Och är verkligen mer jobb svaret på allt? Vi har idag 25 % arbetslöshet i Spanien, varav (om jag har förstått rätt) utgörs av 50 % unga. Vi ser ett Europa där folk trötta på arbetslöshet och sparkrav lockas av kortsiktiga och enkla lösningar som proklameras av högerextrema (och för all del vänsterextrema) partier. Vi hittar hela tiden nya och mer effektiva sätt att arbeta vilket gör att behovet av mänsklig arbetskraft minskar. Samtidigt blir vi allt fler. Hur hänger det ihop?

Jag vet inte. Kanske är Enhets ide helt tokig eller så börjar jag bli tokig. För ett par veckor sedan visste jag vad jag skulle lägga min röst på. Idag är jag inte lika säker.

Fortsätt fundera du också!

3 reaktioner på ”Visionera mera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *