Workshop i yoga

I helgen var jag på en givande yogaworkshop i den fina yogastudion Ananda. Under hösten har jag utnyttjat en lunch i veckan åt att träna yoga på just den studion, ett format som funkat väldigt bra för mig eftersom den är belägen nära min arbetsplats. Utöver lunchpassen försöker jag få till åtminstone en halvtimmes träning varje kväll när barnen har krypit till kojs. Även det har fungerat förvånansvärt bra och det har blivit som om kroppen längtar till att utmanas när lugnet lagt sig i huset.

Eftersom rörelserna man utför i yoga återkommer pass efter pass gäller det att utföra dem på rätt sätt. Det blev tydligt för mig för någon månad sedan när jag började få ont i axlarna och handlederna av rörelser som plank pose och downward-facing dog. Efter att ha googlat och pratat med min lärare på lunchyogan förstod jag att jag belastade kroppen fel – i dessa ställningar ska man spreta med handens fingrar och se till att även de hjälper till att fördela tyngden. En sån enkel grej gjorde hela skillnaden för mig och mina bekymmer försvann nästan med en gång. Därför passade workshoppen ”Foundations of Yoga” som handen i handsken för mig som med ett ynka halvår av träning i ryggsäcken fortfarande får klassa mig själv som nybörjare.

Eftermiddagspasset var något jag såg extra mycket fram emot eftersom vi då skulle gå igenom och diskutera de mer spirituella delarna av yoga. För det var just den holistiska ansatsen som studion har som fick mig att söka mig dit. Dessvärre har det inte funnits så mycket utrymme rent tidsmässigt till fördjupning i de delarna under lunchpassen. Dessa är bara 45 minuter långa och fokus är då på fysisk träning. Jag var därför supertaggad när jag satte mig ner på yogamattan för att lyssna.

Jag lärde mig att det vi ”vanliga” människor anser vara yoga endast utgör en liten del av vad yoga verkligen är. Den klassiska Ashtanga yoga består av åtta delar varav endast en (Asana) handlar om kroppställningar. Bland de andra delarna hittar vi till exempel etik- och moralregler och olika ansatser för sinneskontroll. Sammantaget utgör de ett förhållningssätt till livet för att leva det på ett så fridfullt sätt som möjligt. Syftet att träna kroppen i Asana handlar då inte om att bli hetast på beachen utan om att 1) få en så funktionsduglig kropp som det går för att på så sätt kunna leva livet utan större kroppsliga krämpor och 2) kroppen ska orka sitta i meditationsställning under längre perioder.

Men om det bara är en av åtta delar som handlar om att träna kroppen, hur kommer det sig då att yoga vanligen förknippas med fysiskt krävande ställningar? Jo, den yoga vi utövar här i Europa utgörs huvudsakligen av Hatha yoga i en form där de etiska, moraliska och meditativa bitarna får väldigt liten plats. Resultatet blir då en mer renodlad fysisk yogaform som de allra flesta utövar i väst, även jag.

När jag under workshoppen fick detta förklarat för mig blev jag lite beklämd över hur vi lever våra liv i väst. Vi anser oss vara i framkant och vi kallar våra samhällen för välfärdssamhällen. Samtidigt mår folk allt sämre psykiskt och träning för sinneskontroll och självkännedom introduceras först när vi har gått in i väggen, ofta paketerad i form av mindfulness. Visst är det då ironiskt att de delarna av yoga som vi förmodligen skulle vara mest i behov av här i väst har uteslutits för att passa vår kortsiktiga levnadsstil?

Det är sådana här insikter som gång på gång får mig att ifrågasätta innebörden av ordet ”välfärd”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *