Ahimsa

Många kopplar nog samman ordet yoga med någon form av fysisk aktivitet, som att balansera på ett ben eller på huvudet. Men faktum är att den fysiska delen av yoga är kraftigt överdimensionerad här i västvärlden. Här i väst rationaliseras allt som oftast de mentala delarna bort för att attrahera den stressade moderna människan som inte har tid att stanna upp. För vem har tid till det? Man måste ju hinna hem till fredagsmyset och äta chips med gott samvete. Och visst är det lätt att ryckas med.

Jag konstaterar beklämt att den västerländska synen på yoga är ytterligare ett bevis på att en vältränad kropp ses som mer värdefullt än ett vältränat inre. Och det är just avsaknaden av den senare träningsformen jag kom att tänka på när Ring P1 skvalade i bakgrunden under intag av förmiddagsfrukten med barnen.

Men vi återgår till yoga för en stund.

En av de första delarna man springer på när man tar sig bortom den fysiska delen av yoga är yamas. Yamas är förhållningsregler inom yogisk filosofi som behandlar relationen mellan sig själv och omvärlden. Totalt finns det tio yamas varav den första benämns som ahimsa. Ahimsa betyder kort och gott ”ickevåld”. Nu tänker väl de flesta att det inte är någon konst att leva utefter den regeln – det är ju bara att låta bli att slå andra människor? Men så lätt är det inte. Ahimsa innefattar även mentalt våld, både på sig själv och på andra i omvärlden. Att inte bruka mentalt våld på sig själv är att välja bort att tänka illa om sig själv. Tankar som ”fan vad dålig jag är” när man misslyckas med något är exempel på mentalt våld som enligt denna yama ska undvikas. I det ”moderna” samhället har man återupptäckt denna idé och praktiserar den i diverse terapiformer.

Då kommer vi till det här med att bruka mentalt våld på andra. Enligt ahimsa ska vi undvika tankar såsom ”vilken jävla idiot han/hon är”. Nu är det ju lätt hänt att negativa tankar om andra ploppar upp i huvudet emellanåt, det går inte alltid att rå för. Betyder då det att man är dömd till att spendera efterlivet i nåt yogahelvete? Nä, det fina med yamas är att de istället används som redskap för att reflektera och arbeta med sin relation till omvärlden. Om jag nu tänkte att han eller hon var en idiot, varför gjorde jag då det? Kanske finns det en bakomliggande anledning till varför personen betedde sig mot mig som han/hon gjorde? Kanske kan jag omvärdera min ståndpunkt?

Ett uns ahimsa hade jag önskat hos de som ringde in till Ring P1 idag. Bitvis led jag med Täppas i hans försök att nyansera diskussionerna (läs: monologerna). Och när jag i resonans med dessa röster ser personer skandera ”ut med packet!” på sociala medier kan jag sakna den eftertänksamhet vi har att finna i de gamla lärdomar som yogan rymmer.

För svårare än så är det inte. Likt hur man väljer att se på sig själv kan man också välja hur man ser på andra. Om jag ser på mig själv som en idiot börjar jag till slut tro på det, och om jag väljer att se på andra som idioter börjar jag också tro på det.

Idag sänder jag ut en ahimsa-osande hälsning speciellt riktat till i runda slängar 20 % av Sveriges befolkning. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *