Ett verkligt alternativ

Allt som oftast frågar jag mig om partier som förespråkar alternativ till arbetslinjen – såsom basinkomst och landskatt – kan ses som ett verkligt alternativ?

Som en regelbunden P1-lyssnare är politik ett ämne som jag får lyssna till dagligen och håller mig därigenom hyfsat uppdaterad i vad som diskuteras. Och jag tycker mig se fler och fler exempel på att det här med arbetslinjen ifrågasätts. På senare tid har jag bland annat hört flera analyser av den nyutkomna boken Vi bara lyder av Roland Paulsen. Även om jag inte har haft möjlighet att själv läsa boken har jag förstått att den ger arbetslinjen en känga. I en artikel om just den boken nämner man att det idag finns 400 000 arbetslösa och 40 000 utlysta tjänster. Utan att ha kontrollerat de siffrorna tänker jag mig att det de säger inte är helt verklighetsfrånvänt. Vidare hörde jag att det mellan 2006 och 2011 försvann 450 000 jobb på grund av automatiseringar. Visserligen säger artikeln att tre fjärdedelar av dessa förlorade jobb har återskapats på ett eller annat sätt, men vi talar ändå om en betydande antal arbetstillfällen som har gått förlorande på grund av automatisering.

Hur rimmar dessa röster vi gång på gång hör med arbetslinjen? Hur funkar det med inkomstskatt, som vad jag förstår är den huvudsakliga inkomstkällan till staten, när allt färre får möjlighet att jobba? Vi ser även en ökad flyktinginvandring där jag allt som oftast hör att arbete är den viktigaste faktorn för att lyckas integrera dessa människor. Hur ska vi lyckas med det när det inte finns några arbeten? Såklart vill jag att vi ska hjälpa så många vi kan men det innefattar väl ändå att ge människor en chans att hitta en meningsfull tillvaro i samhället? Ska vi hitta på en massa jobb som inte behövs? Ska vi börja producera saker som vi inte behöver för att sysselsätta människor? Måste alla sysselsättas i traditionell mening?

Jag förstår att politiker måste förhålla sig till rådande omständigheter. Som det ser ut idag måste man skapa sysselsättning på nåt sätt för att få inkomster till staten. Men jag tänker att man också måste våga tänka lite långsiktigt och utanför ramarna. Och allt som oftast landar jag då i denna frågeställning:

Kan partier som inte vågar tala och visionera om alternativ till arbetslinjen ses som ett verkligt alternativ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *