Fem myror är fler än fyra elefanter

Som den trogne läsaren säkert har förstått har vi tre små barn. Antalet och åldern på dem gör att vissa aktiviteter är svårare att genomföra än andra. Ett exempel på en sådan aktivitet är den säsongsenliga kräftskivan. Detta till trots ägde en kräftskiva – om än i liten skala – rum hemma hos oss igår eftermiddag/kväll. Vi var totalt fyra vuxna på fem barn där det äldsta barnet är knappt fem år. Vi må ha varit äldre men vi var i underläge till antalet.

Fem myror är fler än fyra elefanter.

När jag svansade runt med skurmoppen i högsta hugg under de sista förberedelserna innan gästerna skulle anlända slog det mig hur lugn jag var inför evenemanget. Jag vet med mig att jag i andra sammanhang kan känna lite oro över sånt som inte går att ha kontroll över när man har barn – det vill säga barnen själva. Hur upplever gästerna det om ungarna blir helt crazy?

Det är inte ovanligt att jag och H kastar ett öga på varandra mitt under middagen när det går för vilt till, när situationen är så rörig att den nästan blir komisk. Det ramlar mat, det tjoas. Pipmuggen full med mjölk ger ifrån sig en kaskad när den med ett brak dunsar i golvet. Ett barn har alldeles för tidigt och väldigt plötsligt ätit klart och ger sig med kladdiga fingrar av mot soffan. En pappa som jagar efter fast besluten att styra om ett barns färdriktning.

Trötta barn kan vara ganska livade. Hur blir det om de inte somnar som de ska? Ska gästerna sitta ute i soffan och vänta hela kvällen? Hur kul är det att umgås med oss under sådana förhållanden?

Jag kom ganska snabbt fram till varför jag inte var särskilt orolig den här gången. Egentligen var det ganska enkelt: gästerna vi väntade har även de små barn. I och med det vet de att det emellanåt blir kaos och att det är fullt normalt. Men hur kan man begära att människor som inte har barn ska kunna förstå? Innan jag blev pappa hade jag inte en aning; om jag hade varit gäst hos mig själv under ett av våra matkaos hade jag säkert kunnat tänka nåt i stil med ”kan de inte styra upp sina ungar?”. Idag behövde jag inte oroa mig för sådana tankar.

Och hur gick då kräftskivan? Jo det tog som vanligt lång tid innan vi vuxna kunde börja äta. Vi blev ideligen avbrutna med saker som att serva ungarna med mat och med att fäkta bort ett barn med kladdiga händer från soffan. Men vi fick till sist i oss maten – inklusive nubbe – under väldigt trevliga former. I mitt huvud var det trevligt just eftersom vi visste vad vi hade att vänta. När vuxna är i minoritet mot så små barn blir det kaos emellanåt. Men ibland blir det också lite lugnt och då är det riktigt, riktigt gött.

Dessa öar av lugn blir smått fantastiska. Det är lite som när solen äntligen visar sig under den där molnblandade dagen på stranden där alla i sällskapet är väl medvetna om väderprognosen.

2 reaktioner på ”Fem myror är fler än fyra elefanter

  1. Bra skrivet Martin. Tyvärr är det i dagens samhälle att det ska vara ”så jäkla ordentligt” med allting. Folk som kommer hem till personer som har barn får helt enkelt bara gå med på att folk uppfostrar på olika sätt och har man barn i olika åldrar så blir det helt klart mer livat. Återigen… bra skrivet och var inte så orolig nästa gång det kommer hem folk som kanske inte har barn.. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *