Första intryck av Mice and Mystics

Ikväll somnade barnen snabbt och då passade vi på att testa spelet Mice and Mystics som jag inhandlade i helgen. Vi smygtestade faktiskt spelet under helgen, mest för att få lite fason på reglerna och hann då inte spela färdigt innan klockan drog iväg. Men ikväll var det andra bullar, reglerna satt som en smäck och det var bara att plocka upp spelplanen och köra igång.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg utgörs en spelsession av ett kapitel i den medföljande boken. Vi började föga förvånande på kapitel ett, allt annat hade känts ganska märkligt. Just detta kapitel bestod av sex stycken sidor, eller ”pages” som spelet kallar det, som ställer krav på att man som spelare hinner utföra de uppgifter som krävs för att vinna innan kapitlet är slut. Till vänster i bilden nedan syns ett timglas på nedersta rutan. Denna flyttas successivt uppåt av olika händelser och om den når markören med texten ”The End” har man misslyckats med kapitlet. Game over helt enkelt.

Styrenheten.
Styrenheten.

På höger sida skymtar man fyra kort som ligger utefter en nummerserie. Denna serie avgör i vilken ordning de olika karaktärerna utför sina actions under en spelrunda. När det är dags att slåss lägger man till fiendekorten i fråga, blandar om korten och placerar ut dem. På så vis har man koll på vem som får bråka vid vilken tidpunkt. Detta sker per automatik efter ett tag och momentet är så enkelt att man till slut inte tänker på det.

Enligt reglerna fick vi välja ut fyra möss (utav fem möjliga) att spela med, vilket betydde två var för mig och H. Som i rollspel har mössen olika klasstillhörighet, till exempel Warrior och Healer, som innebär lite olika förmågor och restriktioner på utrustning. Dessutom får mössen abilities när de går upp i level för att anpassa dem ytterligare. Om man jämför med spel som Mage Knight är levelingsystemet ganska primitivt – man får helt enkelt välja en ability som passar ens klass – men det gäller att komma ihåg att spelet är från sju år.

Spelplanen byggs upp utefter kapitlets anvisningar genom att passa ihop kvadratiska ”tiles”. De hänger ihop på ett ganska klurigt sätt genom markeringar på sidorna som visar om det går att ta sig från en tile till en annan. Dessutom är de tvåsidiga och kan flippas runt. I det första kapitlet klättrar mössen ner i en kloak. Då flippar man över hela tilen och vips är mössen igenom.

Spelet riggat för kapitel ett.
Spelet riggat för kapitel ett.

I början gick det väldigt bra och våra möss spöade kackerlackor och krigarråttor på löpande band. Men i vårt högmod bestämde vi oss för att ge oss på ett sidouppdrag som visade sig vara förödande. Beroende på hur man slår med tärningarna inträffar förr eller senare en ”surge”, vilket på ren svenska betyder att det dyker upp fiender. Just den här gången var fienden slottskatten Brodie, en sadistisk rackare som helt enkelt är jävligt brutal. På ett par omgångar bestående av flera riktigt oturliga rolls låg alla våra råttor på köksgolvet. Doh!

Damn you Brodie!
Damn you Brodie!

Efter ett par timmar med spelet känns det ganska bra ändå. Spelet är väldigt storydrivet och just nu känns det lite surt att spela igenom samma story en gång till – det var inget vi pallade direkt efter vi blev kattmat. Vi ska ta ett försök till om ett par dagar när vi torkat tårarna. Spelmekaniken är på gränsen till för primitiv för min smak och jag tror att man måste vara upplagd för detta när man börjar spela. Just ikväll var detta någonting bra – jag hade inte orkat med en Arkham efter en lång dag på jobbet. Även H tyckte att det var skönt med de enklare reglerna som omväxlig så jag var alltså inte ensam om att  kunna uppskatta spelets egenskap.

Baserat på mina första intryck ger jag spelet godkänt. Men vem vet, de senare kapitlen kanske är riktigt awesome.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *