Hej bloggen!

Hej bloggen! Hoppas du inte känner dig eftersatt. Jag kan förstå om du gör det. Det är inte ditt fel, det är mitt. Jag tror bestämt att du har fallit offer för ett av mina vid det här laget ökända personlighetsdrag. Jag har lätt för att bli uppfylld av saker och just nu är du inte en av dem. Det känns inte heller som att jag behöver dig lika mycket just nu. Hur det än är tycker jag att du är värd en förklaring till varför det har blivit såhär. Okej, jag ska berätta.

För inte så värst länge sedan var jag doktorand och ägnade mer eller mindre all min tid åt att vara just doktorand. Dagarna gick åt till att tänka, läsa, grubbla och försöka förstå vad jag höll på med. Det var ett evigt pendlande mellan hopp och förtvivlan. Efterhand skaffade doktoranden barn, hus och fru (i den ordningen). Förutom det faktum att omställningen från mitt tidigare liv var monumental hade jag inte längre så mycket utrymme på fritiden till att tänka, läsa, grubbla och försöka förstå. Frustrerad och stressad gjorde jag ändå allt för att kunna jobba på i samma tempo som tidigare. Jag jobbgrubblade i bilen. I duschen. Vid spisen. Under nattningar. När dottern sov middag. Hela tiden.

Men det där kan väl inte vara hälsosamt? Nej. I ett tåg på väg upp till Partille var det dags att dra i nödbromsen. Kroppen sa ifrån. Det var dags att välja en av de två oförenliga världarna och valet var enkelt.

Hej familjen!

Det har nu gått ett par år sedan den där dagen på tåget och konsekvenserna av att jag lät bli att lyssna på kroppens signaler har börjat klinga av, mycket på grund av att jag aktivt har jobbat med det. Ur detta växte också en bättre självkännedom fram, vilket på många sätt överskuggar de gamla tråkigheterna. Det är nästan som att jag inte vill ha det ogjort, jag tycker på nåt sätt bättre om mig som jag är nu. Och en av anledningarna till att jag inte lägger så mycket tid på dig, kära blogg, är att jag nu tar ytterligare steg mot att bli bättre på att lyssna på kroppens signaler. Jag har börjat med Yoga.

Yoga? Har Martin hamnat i en livskris? Nej, egentligen är förklaringen ganska logisk. Som jag tidigare har babblat om här har jag haft problem med en ond skuldra. Kiropraktorns medicin var då att jag skulle träna upp min balans för att bygga upp en grundstyrka i kroppen. Balans? Hmm wait – yoga handlar ju om balans, både för kroppen och för sinnet. Det låter ju som en perfect match. Men vad är yoga egentligen?

Efter lite googlande visste jag lite mer än innan. Eller ja, jag lärde mig att yoga är ett väldigt vitt begrepp som innebär en massa olika saker. Jag förstod också att det i Växjö finns en mängd olika alternativ att välja bland om man vill utöva en fysisk form av yoga. Poweryoga verkar vara mer som ett träningspass, MOJO-yoga ska visst vara nån förkoreograferad historia ”för dig som vill bli svettig och avslappnad på samma gång”. Inget av det där lät som min kopp te.

Till slut hittade jag fram till Ananda yoga studio. Redan när jag kom in på sidan kändes det riktigt gött. Den holistiska ansatsen var något som jag direkt fastnade för, det är lite i linje med där jag är just nu i livet; den flitige läsaren minns säkert mina reflektioner om partiet Enhet. Jag bestämde mig för att testa på ett par lunchpass och har blivit lite smått besatt. I en och samma träningsform (som går att utöva hemma) får man både fysisk och mental träning. Dessutom finns den spirituella aspekten om man är intresserad av den.

Visst, det finns tyvärr en risk att mina yogaplaner går samma öde till mötes som du, kära blogg. Det som ändå talar för att mitt nyfunna intresse faktiskt ska hållas vid liv denna gång hänger ihop med det jag berättade i min inledande historia. Att vidareutveckla min självkännedom har kommit att bli något väldigt centralt i min tillvaro, man skulle till och med kunna säga att det är lite lätt beroendeframkallande.

Men misströsta inte, kära blogg. Din vila kanske inte blir så lång som både du och jag tror.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *