Heja vardagsmotion!

Under mina första år som husägare minns jag att jag upplevde det här med gräsklippning som ett ångestladdat elände. Gräsklipparen hade passerat sitt bäst föredatum med råge och varje gång jag närmade mig skjulet i trädgården var det med en viss oro att den gamle skorven inte skulle starta. Till slut var det inte hållbart längre och det var så dags att börja se sig om efter en ny maskin. Av en händelse sammanföll vårt skriande behov med att alla började köpa robotgräsklippare. Tanken med att en liten robot skulle kunna reducera min gräsångest var för mig väldigt lockande till en början men efter att vi snackat ihop oss i familjen föll valet på en vanlig hederlig självgående gräsklippare. Vi bedömde vår suterängträdgård som svårklippt för en robot; vi hade (och har fortfarande) planer på att sätta upp lite häckar och träd här och var i trädgården och göra den mer till en naturträdgård. Att dra slingor i en sådan trädgård kändes bara jobbigt. Med visst vemod blev jag utan robot.

En tid senare köpte även grannen en robotgräsklippare. De har i och för sig en trädgård som till synes är mer inspirerad av en golfgreen än en naturträdgård, men visst fungerade den galant även i en suterängträdgård. Jaha, okej, jag går väl här då och klipper vecka ut och vecka in under sommaren. Det låter ju kul. Lite så var känslan precis då. Men vår nya gräsklippare visade sig vara en riktig klippa och den har nu tjänat oss väl under flera år. Och så idag när jag gick i godan ro och klippte gräsmattan kom jag till en insikt som jag kanske får äta upp.

Jag vill inte ha nån robotgräsklippare.

Men ”varför då?”, undrar ni säkert. Väljer du verkligen att vecka ut och vecka in under sommaren gå och klippa gräs istället för att titta på när en robot gör det åt dig? Ja, jag gör nog det, av två huvudsakliga anledningar:

1) En viktig anledning till att jag trivs med att klippa gräs är att jag får vardagsmotion av det. Det kanske inte är kul alla gånger att behöva stressa ut och klippa gräset efter jobbet när man är trött som fasen, men kroppen behöver röra på sig och inför det kommer de flesta alltid känna ett visst motstånd. På mitt jobb sitter jag stilla mest hela dagarna framför en dator och behöver motionera på fritiden. Lite så känner jag inför det här med städhjälp också – det är såklart skönt att slippa städa men kroppen behöver motionen och jag har det hellre lite skitigt här hemma under småbarnsåren än att låta andra ta min vardagsmotion.

2) Det ger en känsla av att jag har uträttat något. Att sätta sig ner, varm i kroppen efter en runda med gräsklipparen och se ut över vad man har presterat är någonting skönt. På en timme har jag hunnit påbörja och avsluta en grej som ger ett väldigt synligt och konkret resultat. Jag tar ett glas vatten – det smakar fantastiskt gott i eftermiddagssolen – och fångar känslan av hur skönt det är att bara sitta stilla. Frågan är om samma situation hade känts lika bra om jag istället för att själv ha klippt gräset ägnat tiden åt att titta på en robotgräsklippare? Hade vattnet smakat lika bra? Jag tror inte det.

Det går såklart att skjuta hål på mina argument genom att säga att man vinner tid; att inte klippa gräs och att inte städa gör att man har mer tid över till annat. Det blir mer tid till att a) vara med barnen, b) mer tid till att träna, c) mer tid till att…jobba?

a) Mer tid till barnen låter ju i och för sig fint, men jag vill påstå att vardagssysslor också är en form av umgänge. Barnen leker aldrig så bra som när jag dammsuger hemma i huset. Vi kanske inte interagerar aktivt men vi är ändå tillsammans. Pappa ägnar sig åt en välbekant syssla som har ett konkret resultat, det är begripligt för barnen. De får ofta vara med, pojkarna dammar hellre än bra men vi delar ändå en aktivitet som är meningsfull. Å andra sidan leker barnen aldrig så dåligt som när jag säger ”jag ska bara kolla en grej på datorn”.

b) Mer tid till att träna låter för mig lite knäppt. Att betala pengar för att träna sin kropp när man kan få skapligt mycket vardagsmotion genom att göra saker själv förstår jag inte. Sedan kan man såklart träna utöver det – jag tränar yoga regelbundet, både hemma och i yogastudion – men att byta ut vardagsmotion som är gratis mot något som kostar pengar känns weird.

c) Mer tid till att jobba är väl det som för mig låter sorgligast av allt. Tyvärr tror jag att det inte är ovanligt att den tiden man tjänar på att slippa undan vardagssysslor går till just detta.

Mitt inlägg syftade inte till att döma de som har robotgräsklippare eller städhjälp; alla tänker olika och såhär tänker jag. Ni kanske kan förhålla er till a), b) och c) ovan på ett sunt sätt. Eller kanske ni som jag helt enkelt inte behöver förhålla er till dem över huvud taget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *