I nuet

Det hade varit en riktigt bra förmiddag en riktig skitnatt till trots. Vädret hade visat sig från sin bästa sida och i stort sett hela förmiddagen hade spenderats i trädgården. Vi hade fått en hel del gjort, H och jag, utan att för den delen stressa eller behöva säga nej till barnen när de pockade på uppmärksamhet. Inte för att det behövdes heller – pojkarna var lite småsnuviga och trivdes bra med lugna lekar och storasyster har sällan bekymmer att sysselsätta sig. Vi gick där och påtade, trimmade och fixade på ett nästan lite idylliskt manér.

Jag stod i köket och plockade in den sista disken i diskmaskinen efter lunch. Minstingen som var mest medtagen av snuvan hade sovit en kvart. H var ute i trädgården och grejade med en ros som skulle planteras om tillsammans med vår andre son. Jag sneglade mot dottern som efter en hel förmiddag i trädgården satt sig till rätta vid köksbordet med en pärlplatta. Mina små minihögtalare som jag streamar musik på via bluetooth på telefonen puttrade på med mysig jazz. Inte någon genre jag brukar välja men just idag kändes det helt rätt.

Dottern tittade upp från sitt pyssel och bjöd på ett leende. Jag log tillbaka och började torka av diskbänken. En tanke letade sig in i mitt huvud om att det är så här det alltid borde vara. Jag tittade ut mot trädäcket på baksidan och funderade över om det skulle finnas utrymme att köra ett litet pass yoga idag – jag brukar köra åtminstone tio minuter varje dag – och slogs i samma stund av att jag på sätt och vis redan hade ägnat mig åt yoga. Nu undrar ni säkert hur det ser ut när jag plockar in disk, men jag talar här inte om något motoriskt utan om något mentalt. Jag hade plockat undan i stort sett hela lunchen utan att fylla huvudet med en massa saker. Jag hade varit i nuet.

Känslan i kroppen var lite lik den som jag emellanåt kan frammana när jag tränar asanas, när kroppen har fullt upp och hjärnan har fullt fokus på andningen. Det är liksom en fridfull känsla där man bara är. Där och då tror jag att jag förstod klyschan att ”yoga är en livsstil” – eller i vilket fall har jag fått kläm på vad uttrycket betyder för mig. Att ha yoga som livsstil handlar om att hitta vägar till att vara i nuet. Om det sker under yogapasset, med näsan i trädgårdslandet eller i ett bus med barnen spelar ingen roll så länge som man emellanåt hittar dit. Att påta i trädgårdslandet kanske inte kan ses som yoga, men på sätt och vis kan man i stunden ändå uppnå samma syfte.

Jag tror inte att det är på grund av att jag yogat en tid som jag kände den där känslan idag – jag hade nog varit i nuet ändå – men jag tror att jag har yoga att tacka för att jag har lärt mig att känna igen känslan av att vara i nuet och att kunna reflektera över den efteråt. Och jag tänker att det först är när man är medveten om något som man kan arbeta med och utveckla det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *