Kortsiktighet

Ikväll fastnade jag framför SVT som sände direkt från premiärdagen i Almedalen. Mitt nyfunna intresse för politik fick mig att engagerat hänga med och jag fastnade i synnerhet i en debatt angående arbetstidsförkortning.

Jag vet var jag står i frågan. Som jag tidigare avhandlat här på min blogg ser jag med skepsis på den traditionella synen att jobb och person ska vara så hårt sammankopplade. Om man nu vill leva för sitt arbete, fine, men det ska finnas möjlighet för de som inte ser jobb som meningen med livet att kunna få en enklare vardag. En kollega till mig drog exemplet om stressade mornar där allt måste klaffa för att ungarna ska lämnas på dagis innan tuppen vaknat – finns det något mer meningslöst att bråka om? Att minska på negativ stress är någonting positivt, vilket i min hjärna borde leda till att människor mår och presterar bättre när de väl arbetar? Dessutom borde väl en förkortad arbetstid ge utrymme till fler arbetstagare?

Anledningen till att jag surnade till och började skriva av mig om det här var efter att en företagare som var skeptisk till idén uttalat sig i debatten på följande sätt:

– Jag skulle också vilja jobba fyra timmar om dagen och tjäna massor med pengar.

Massor med pengar? Är det det man är rädd för, att individen inte ska tjäna massor med pengar? Eller menar hon att det är fråga om lathet? Båda dessa är för mig helt fel infallsvinklar i frågan. För mig handlar det främst om att människor ska få mer tid till att vara människor, att hinna stanna upp emellanåt under den lilla tid vi har på jorden. Misstolka mig inte: jag tycker om och trivs med att jobba, men jobbet är inte jag. För de som nu tycker att meningen med livet är att jobba ska självklart få göra det – det säger jag ingenting om – men i min hjärna kan inte det fokus hon ger sken av att ha vara förenligt med människors välbefinnande.

För vad ska man nu göra med ”massor med pengar”? Köpa en jävla lyxjakt? Blir man lycklig då? En retorisk fråga såklart – jag tror att ”rimligt med pengar” räcker för de allra flesta och att minskad stress tillsammans med mer tid för familj och vänner väger upp för det materialistiska begäret ganska så snabbt.

Jag vet inte om jag har blivit skadad på sistone men nuförtiden ser jag gång på gång tecken på att vi människor är okrönta mästare i att vara kortsiktiga, vad det än må gälla.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *