Lunchfällan

– Det börjar väl bli dags för lunch snart?

Jag fumlar efter min mobiltelefon, hittar den och kastar ett öga på displayen för att ta reda på tiden. Jo det ligger väl nåt i det H säger, det var ett tag sedan vi åt frukost och barnen måste vara hungriga vid det här laget. Vi är genomsvettiga efter att ha puttat runt på pojkarna ett bra tag under en stadsfest som inleddes i Karlskrona just den här dagen. För ett par dagar sedan var det ganska lagom med folk ute på gatorna men idag har antalet människor mångdubblats. Det är trångt på de kullerstensprydda gatorna och trots att vi befinner oss nära kusten är det väldigt varmt idag. Det märks på barnen som börjar se hängiga ut.

Vi tränger oss igenom en gata som proppats full med italienska matstånd. Maten ser god ut. Jag och H säger i samförstånd att det aldrig kommer att gå. Barnen är för små. Det finns inga barnstolar. På håll hör vi en trumpet spela svängiga radiohits. Ett stenkast från oss skrålar en herre för fulla muggar på en sång från någon musikal. Det är varmt och folk trängs. Barnen är trötta.

Utanför gallerian tornar ett gult ”M” upp sig. Jag vill inte. H har också upptäckt symbolen. Vi tittar på varandra. H säger något i stil med:

– Vi kan ju gå till fiket vi lunchade på igår?

Jag tänkte tillbaka till dagen innan. Nätta cafémöbler. Trångt mellan borden. Undermålig barnstol. Caféstol som välte. Trötta barn, sura miner. Jag tittar på den gula symbolen än en gång och utbrister:

– Ska vi käka på McDonalds?

Dottern svarar med ett jubel. En trött och sliten familj ramlar in i restaurangen och möts av något som måste vara air condition. På restaurangen är det gott om utrymme mellan borden och möblerna är robusta och ser ut att kunna tåla kladdiga fingrar. Vi hittar ett bord och under tiden H beställer passar barnen på att besöka lekrummet. Jag hämtar en rejäl barnstol och sätter den vid bordet. Under måltiden ägnar sig minstingen åt det han älskar mest – kladda och kasta mat – utan att det stör några andra gäster. Barnen fick var sin ballong och efter måltiden gick vi därifrån mätta och lugna.

Trots att vår familj är någorlunda i harmoni när vi följer med folkströmmen på gatan utanför känns det för mig lite som ett nederlag. Ännu en gång har vi stoppat pengar i fickan på storföretaget vi egentligen tycker så illa om. Ännu en gång försöker jag minnas artiklar som jag har läst och saker som jag har hört om företaget men som så många gånger förr har fallit i glömska. Vad är det för kött vi har stoppat i våra barn? Vart kommer det ifrån? Hur är företagets djurhållning? Vad är det för plast i leksaken som följde med i barnens Happy Meal? Varför tuggar mitt barn på leksaken? Varför skickas det med en leksak som knappt är rolig ens under måltiden? Varför serveras maten i plast- och papperskartonger trots att vi äter på plats?

Jag tar upp ämnet med H och vi är – om än kanske för att det är skönt skuldavlastande i stunden – rörande överens om att vi egentligen inte hade något val. Eller jo, vi hade kunnat välja kaos, gråt och skrik, vilket är något jag och H ägnar stora delar av dagarna åt att försöka undvika för att behålla förståndet. Valet kan utifrån det ses som rationellt, men det gnager i mig att vi inte hade några andra rationella val att göra.

Varför kan inte andra restauranger ha samma förutsättningar för småbarn som de där stora hamburgerkedjorna? Ställen där det serveras vanligt käk, typ dagens rätt? Vilken dag som helst hade jag valt ett ställe som i en lika barnvänlig miljö serverar köttfärssås, lasagne, pastasallad, kycklinggryta – ja varför inte något vegetariskt? Vem tycker till exempel inte om Halloumi? Valet hade varit ännu enklare om stället jag fantiserar om också hade satsat på ekologiskt och närodlat.

H sa nåt om att det är på gång i storstäderna, i alla fall vegetariska och sunda alternativ som konkurrerar om hamburgerhakens kunder. Om det nu stämmer hoppas jag att upplägget sprider sig som en löpeld över landet så att vi småbarnsföräldrar får en ärlig chans att välja mat som är sund när vi väl äter ute.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *