Manualintresse

I samband med min utgrävning igår på föräldrarnas vind hittade jag även manualer till två av NES-spelen, en till Blades of Steel och en till World Cup (grymt bra spel för övrigt). Jag plockade upp manualen till World Cup och kylan till trots ägnade jag någon minut åt att bläddra igenom den. Denna stund fick mig att återigen bli påmind över hur mycket jag uppskattar och fascineras över hela grejen med att på ett par sidor få ner essensen av något och göra det begripligt. Det hänger ihop lite med mitt tidigare inlägg om konceptuella modeller – att beskriva något på ett enkelt sätt är svårt och när man springer på ett lyckat exempel är det bara att ta av hatten.

Killer manuals.
Killer manuals.

Därför tycker jag att det är intressant att se hur man i manualer väljer att lägga upp texten över det man nu vill beskriva. Det handlar om att ta upp saker i rätt ordning och att lägga resonemanget på rätt abstraktionsnivå för att göra det man vill få fram begripligt. Här är just manualer till NES-spel najs eftersom de ämnar att beskriva ett system som oftast är mycket begränsat och överskådligt. I och med detta har manualförfattarna i regel bara haft ett fåtal sidor på sig att förklara spelets mål och hur spelaren ska nå dem. En tuff uppgift som kräver att texten är fokuserad, konsekvent och logisk vad det gäller begreppsval för att den ska kunna leverera.

När jag nu skummar igenom dessa två manualer slås jag av hur välskrivna de är om man kontrasterar med hur det ser ut idag. Gång på gång springer jag på manualer på svenska som verkar ha körts genom Google Translate utan någon direkt korrekturläsning. Ingen kärlek helt enkelt. Förmodligen var det viktigare att få texten rätt när man 1990 släppte Blades of Steel? Det som stod i manualen var i vilket fall mer cementerat i och med att det inte gick att hänvisa folk till spelets webbplats för mer information.

Skillnaden kanske är en naturlig konsekvens av hur vi idag konsumerar information och inget att sura över (vilket jag egentligen inte heller gör) . Att kunna erbjuda den senaste dokumentationen online och att förmedla spelmekanik genom in-game tutorials är bra grejer, men min nostalgiska nerv signalerar bestämt att jag saknar känslan av en ”old school”-manual när jag öppnar upp spelkartongen. Kanske är det därför jag gillar brädspel så mycket – man får en saftig manual att sätta tänderna i direkt när man öppnar locket på kartongen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *