Prata spel

Idag när jag kom till jobbet var jag som vanligt förste man på min avdelning. Eftersom barnen är uppe med tuppen brukar jag se till att vara på plats vid halv åtta, en tid som jag verkar vara ganska ensam om att sikta på. Men idag behövde jag inte vara ensam särskilt länge för efter ett par minuter dök en kollega upp som jobbar på avdelningen bedvid.

Vi började småprata lite och det blev ett kort samtal om brädspel eftersom han hade sett på min blogg att vi delar det intresset. Jag fick då bland annat nys om att några på jobbet nyligen har tagit initiativ till att anordna spelkvällar. Så fort barnen blir lite mer självgående ska jag försöka hitta tid till att haka på där! Vi kom även som hastigast in på rollspel och en reflektion över hur brädspel fick mer plats när rollspelandet ebbade ut.

Samtalet fick mig att fundera på rollspel och hur mycket jag kan sakna det. Kanske (eller förmodligen) romantiserar jag över hur det var? Jag blir i vilket fall riktigt skönt nostalgisk när jag tänker tillbaka på kvällarna i replokalen där vi som sockerstinna pojkar rollspelade tills det ljusnade utomhus. Men vi blev äldre. Godis, läsk och chips byttes ut mot öl och fulsprit och vi insåg ganska snabbt att kombinationen rollspel och alkohol funkar ganska dåligt. Dessutom började valet mellan rollspel och fest ganska snart väga över åt det senare. Lite trist, i synnerhet som jag har ett rollspel här hemma med stor potential.

Jag vill minnas att jag köpte det när det precis var nysläppt. I boken står det 1998, vilket betyder att jag då var 19 år gammal. Under den tiden befann jag mig någonstans i ingenmansland mellan rollspel och fest, den där perioden när man inte riktigt visste vart man hörde hemma. Men jag köpte spelet ändå och vad jag minns förblev det i stort sett ospelat.  Det fick i vilket fall aldrig den chans det förtjänade.

Gemini.
Gemini.

Spelet heter Gemini och är ett traditionellt ”pen and paper”-rollspel som vad jag förstår är svenskdesignat. Det jag tycker utmärker spelet är temat och stämningen – regelboken förmedlar en extremt mörk och eländig medeltidsaktig värld. Som under vår medeltid har kyrkan i spelet stor makt och agerar bokstavstroget och hänsynslöst. Det finns dessutom en osynlig kraft – Mörkret – som genomsyrar världen. Den är lite som ”the force” i Star Wars, fast i en mer ond tappning. Det är ju bara för coolt. Med rätt spelledare och spelargrupp skulle Gemini kunna bli hur grymt som helst.

Mörka texter.
Mörka texter – på ett uppslag förekommer bland annat rubrikerna ”Inkvisitionen”, ”Häxjakterna”, ”Kättarkammaren” och ”Exorcism”.

Sorgligt nog tror jag att regelboken kommer att stå där i bokhyllan och samla damm i fortsättningen också. Men vem vet – när barnen börjar bli mer självgående kanske fler än jag skulle kunna tänka sig att undvara spriten en fredagskväll till förmån för godis, läsk och rollspel. Inte för att jag egentligen tror att det går att återskapa den där magin man kände som tonåring.

Men jag är beredd att försöka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *