Resande

Yogapasset på Ananda Yoga Studio var precis vad jag behövde efter en ganska turbulent vecka. Eller ja, hela månaden har väl mer eller mindre varit kaosig med sjukdomar som regelbundet avlöst varandra i detta elände som kallas ”vabruari”. Trötta barn, brist på sol och sömn har säkert bidragit till att mitt humör inte varit på topp den senaste tiden. Mer än en gång har jag bett barnen om ursäkt för mitt beteende när min korta stubin brunnit upp. Utan att nu försöka bortförklara är det utan tvekan ett tufft jobb att ta hand om en ettåring, en tvååring och en femåring på en och samma gång, särskilt under sjukdomstider.

Yogapasset var precis vad jag behövde eftersom mitt dåliga humör nästan hade blivit till en jargong.

Passet var precis lagom avvägt och det var länge sedan andningen och kroppen fungerade så pass bra ihop. Kanske var det för de ord vi som samlats i träningslokalen fick höra innan, under och efter de fysiska övningarna? Varianter på det som sades hade jag förvisso hört och läst massor av gånger tidigare. Kanske var jag just denna dag mottaglig för att ta in budskapet? I stora drag handlade det om att vi nu har nått mars månad och att det för var dag som går leder mot ljusare och varmare tider. Vi har också varje morgon en möjlighet att välja hur vi vill känna inför den stundande dagen.

När jag hörde detta minns jag att jag som hastigast reflekterade över min inställning som jag haft när jag vaknat upp om mornarna den senaste tiden. Den har inte varit på topp direkt. Min föräldraledighet varar till och med augusti. Det är alltså mars, april, maj, juni, juli och augusti kvar. Januari och februari – som i ärlighetens namn är riktiga skitmånader – är förbi och våren är nu här på alla möjliga sätt. Jag har dessutom bara den här chansen att vara så här nära mina barn en gång i livet. Ska jag då sura bort den chansen bara för att det i perioder är sjukt slitigt?

Idag när jag vaknade visste jag att vi inte kunde gå på sångstunden som vi brukar eftersom min äldsta son återigen hade haft en febrig natt. Vi hade alltså ingenting alls på agendan och SMHI yrkade på mulet och regn. Jag skulle säkert inte heller kunna ta med honom till dagis påföljande dag eftersom han även hade feber på morgonen. Hostig och snörvlig sprang han efter H som en svans och tjöt under morgonen eftersom hon inte hade tid till att sitta med honom i knäet. Mitt knä var som vanligt ledigt men föga intressant med H i huset. Allt detta hade vilken dag som helst kunnat leda till en sur och tvär inställning hos mig.

Men inte idag. Jag kommer säkert falla tillbaka in i min sura jargong fler gånger framöver, men inte idag. Idag skulle vi minsann ut till lekparken under förmiddagen eftersom väderprognosen var mest lovande då. Feber till trots var min inställning helt klart avgörande för att förmiddagen kom att bli en kanonmysig stund. Vi gick till parken utan stress eller bråk. Väl där hittade vi en massa saker i naturen som vi bestämde oss för att samla. Det skulle bli vårt vårpyssel. Vi hittade inte så mycket vårigt men med barns fantasi spelar det ingen roll. Efter lunch var bordet späckat med saker som vi hittat och snart hade dessa hamnat på teckningar tillsammans med vattenfärg och kritstreck. Och vi hade skitkul.

"Vår" enligt en febrig tvååring
”Vår” enligt en febrig tvååring

När jag nu sitter här med en kopp kaffe och tittar på de fina kreationerna som hänger på väggen är jag glad att jag har upptäckt det här med yoga. Undan för undan upptäcker jag nya saker och lär mig mer om mig själv – både fysiskt och mentalt – som jag tror och hoppas är till gagn både för mig och för de som finns runt omkring mig. Än är jag bara i början av en spännande och förhoppningsvis livslång resa som jag varmt kan rekommendera alla. Med risk att vara lite för mycket avslutar jag med ett ord: namaste!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *