Slit och släng

Jag lade lite tid idag medan lillgrabben sov på att läsa om det här med naturresursdelning för att bättre förstå mig på Enhets politik. När jag Googlade på termen ramlade jag in på en sajt som beskriver något som kallas för ”landskatt”, något som verkar vara samma sak som naturresursdelning. Enligt den sajten innebär landskatt ”en skattereform där skatt på arbete sänks samtidigt som det införs skatt på naturresursmonopol i motsvarande grad”. Istället för att som idag ”skänka” bort naturresurser till privata företag ska nyttjandet av dessa beskattas ordentligt.

På sajten radas fördelar upp och flera av dem låter fantastiskt bra. Här gäller det såklart att läsa kritiskt och inte låta sig förföras alltför enkelt. Men vissa konsekvenser av en sådan reform låter väldigt rimliga även för en oinsatt som jag. Det var i synnerhet en jag fastnade för.

I mitt huvud känns det logiskt att utvinnandet av naturresurser skulle göras på ett mer omsorgsfullt sätt om det kostar mer att utvinna. Utan att ha någon bra källa har jag förstått att det idag många gånger blir en hel del spill under utvinningen som inte används eftersom det helt enkelt inte lönar sig att ta till vara på det. Att behandla naturen och dess resurser som något värdefullt låter för mig som en hållbar och långsiktig strategi. Visst, det kanske skulle bli dyrare att producera saker – men det är väl en bra grej? Vi behöver ju inte köpa nya mobiltelefoner varje år. En konkurrerande tanke som känns bortglömd idag är det här med att reparera saker.

Miljöaspekten i sig är tillräckligt intressant för mig för att försöka ta reda på mer. För finns det något viktigare än att våra barn och barnbarn ska få leva i en värld som inte är förstörd av kortsiktigt tänkande? Det kanske är rimligt att vi får tänka ganska rejält utanför boxen för att komma ifrån vår osunda förhållning till vår miljö?

För ett par dagar sedan hörde jag en reklam på radio där två personer hade ”sparterapi”. Deras bekymmer var att de inte kunde komma överens om vad de skulle köpa. Mannen ville ha en grill, kvinnan en gräsklippare. Parterna kunde pusta ut när ”terapeuten” berättade att priset på varorna var så låga att de hade råd med båda.

Man kan tycka att vi har kommit långt, att vi källsorterar och pantar.  Men jag tycker att vi har långt kvar när vi tillåter företag att tillverka och sälja skräp som med största sannolikhet kommer att hamna på tippen inom ett par år.

Har någon av de vanliga partierna en idé om hur ett sådant beteende ska motverkas? Det måste de väl ha om de är allvarliga med sin miljöpolitik? Eller?

2 reaktioner på ”Slit och släng

  1. Intressanta resonemang. För tankarna till proms, produktions- o omsättningsskatt. Disskuterades på Palmes tid. Innan allting fanns på internet. Inte konstigt att en av få träffar på sökning är ett förslag från PRO i Kalmar. Fortsätt blogga, alltid lika tänkvärda inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *