Söndagsångest på en onsdag

Idag har jag söndagsångest även om det rent tekniskt inte är söndag. I morgon sitter jag återigen vid mitt skrivbord framför datorn och ägnar mig åt systemutveckling – en sysselsättning jag trivs väldigt bra med. På grund av min söndagsångest hamnade jag och H i en diskussion vid frukostbordet som fortsatte under större delen av förmiddagen. Ledordet som följde med under hela detta samtal var ”meningsfullhet”.

Men vad har då meningsfullhet att göra med min söndagsångest?

Jo, min tes är att jag just nu befinner mig i en period i livet där balansen av meningsfullhet mellan arbete och familjeliv väger över till det senare.

Det ska tilläggas att mitt arbete som systemutvecklare utan tvekan är meningsfullt för mig – att klura på och lösa problem är kreativt, kul och utmanande – men som med det mesta kan man se saker annorlunda när man ställer dem i relation till andra saker. Och när jag gör det kan jag inte för mitt liv se något arbete i världen som skulle vara mer meningsfullt än att spendera tid med mina barn nu när de befinner sig i en fas i livet där de har stora behov av tid tillsammans med mig.

Inom en alltför kort tid kommer de i bästa fall säga ”hej” till mig när de kommer hem från skolan innan de stänger in sig på sitt rum. Det ska då bli spännande att se tillbaka på detta inlägg – vid en tidpunkt i deras liv när jag inte är lika viktig för dem längre. Hur kommer balansen av meningsfullhet mellan familjelivet och arbetet se ut då? Förmodligen kommer meningsfullheten jag känner inför arbete väga betydligt tyngre än vad den gör idag, precis som den gjorde innan jag tog ut min längre föräldraledighet och började släppa på gasen i arbetslivet.

Med detta resonemang i ryggsäcken känns söndagsångesten både sund och naturlig. Hur meningsfullt arbete än må vara finns det inget som är mer meningsfullt för mig just nu än tid med mina barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *